2 Comments

  1. Oj vad bekant det känns. Vår lilla sonja är 2,5 vecka nu och i början kände jag mej som en riktig superkvinna med massor med energi trots kass sömn, men nu, när maken jobbar och treåringen ska roddas av mej på egen hand – not so much superkvinna längre. Puh. Men. Jag försöker klamra mej fast vid att den här fasen går över och är kot sett i ett större perspektiv. Och när jag inte pallar det grinar jag. :-)

  2. Vill bara säga att jag tycker att din blogg är grym! Tack för den. Och med det andra… ja, this too shall pass.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.