Floyda trädgård

Hela vår trädgård är en leråker efter vår dränering och äntligen är det dags att börja få liv i den igen.

Älskar att vårt liv handlar så mycket om trädgård nuförtiden. Älskar att vi har lyxen att ha trädgård och kunna lägga energi på det. För det är ju inget annat än en hobby som man själv väljer hur mycket eller lite man vill prioritera.

Sen är det alltid spännande att kliva in i nya världar. Precis på samma sätt som det var spännande att kliva in i brukshundsklubbens värld när jag fick min hund som 12-åring. Eller hästvärlden när man red, barnvärlden när man fick barn, jobbvärlden när man började sommarjobba.

Detta regelvärk som finns i alla världar med rätt, fel, krav och dåligt samvete. Gamla vanor, instruktioner, regler som bara lever kvar utan att ifrågasättas. Då blir det som en gammal trångsynt svensk akademi. Fjanterier.

Självklart kan det finnas goda anledningar till att göra på ett eller annat sätt – men inte alltid. Så mycket som bara görs för så har man alltid gjort. Sen blir det tröttsamt om man skall ifrågasätta allt, men mycket mår allt bra av att ifrågasättas.

Sen beror det såklart på vad man är för person. Någon som gillar att läsa på ordentligt och följa anvisningar eller någon som är alldeles för lat för det och hellre floydar och hoppas på det bästa.

Så just nu floydas det friskt i vår trädgård. Vi testar oss fram i en sann tager vad man haver anda. Sten har vi väldigt mycket av, så det läggs murar och inramningar lite varstans. Vi sparade samlingsbrunnen (eller vad den kan tänkas heta) och den blir grill i vår lilla skog.

Många tankar om och hur vi skall bygga vidare där. Barnen tänker linbana och några fler våningar på trädkojan. Vi tänker mer kokgrop, grillplatser och vedförvaring.

Det är inte mycket som växer i vår trädgård just nu, men lyckan att se att både vitsippor och blåsippor klarade sig.