Förändring, Lerumslopp och gå och titta på Ellen.

Valborg och första maj, ljuvliga, viktiga och fyllda med så mycket nostalgi och minnen.
Förändring, in i ljusare tider, nya tider med knoppar, fågelkvitter och hav av vitsippor i all skog som finns runt vårt hus.

Älskar vårt hus. Barnen har också älskat det från första stund men det har varit några saker de saknat. Gemenskapen med grannar, vänner man hittar på lekplatsen och känslan av att man är ett gött gäng här i området.

De vill morsa på folk, säga hej till brevbäraren, få springa in till grannar och ha koll på sina hoods. Och det tar ett tag att bygga upp det. Framförallt om man börjar jobba på det i December. Och barn har sällan ”ett tag”, de har NU. Det är ungefär den tiden de kan jobba med.

Så även om vi har varit ganska säkra på att saker skall falla på plats så har det varit en tuff period för dem. Samtidigt som jag älskar att de bryr sig så mycket om sin omvärld.

Den här helgen har det även varit Lerumsloppet. Vår vårtradition som har hängt i de senaste 10 åren. Springa lopp, handla växter på torget och sedan grillkväll hemma i trädgården. Varje år har vi pratat om att en vacker dag har vi vårt hus med stor trädgård och bra grillplats, och de senaste åren har huset i tanken legat här i Lerum.

Vad är det som är så fantastiskt med Lerum då? Kan rabbla många saker i mitt överpositiva tillstånd. Skog, sjöar, hästhagar… men det viktigaste är kort och gott en fin magkänsla. Det går aldrig att lura magkänslan.

För vår del har det varit att vi har har suktat efter förändring.

Tror att det är så viktigt att göra den förändringen tillsammans. Både som familj och som par. Att gå framåt, känna förändringen och att det är man själv som styr över den. Det behöver såklart inte vara en flytt utan kan vara allt från nya kaffekoppar till livsavgörande beslut.

Många saker som man kanske inte tänker att man själv har styrt mot – fast alla små steg styr ju mot något som slutligen blir förändringar av något slag.

Tänker att det är extra viktigt som småbarnsförälder. Gött, ännu mer krav på den utbrända småbarnsföräldern. Alltså att man inte får tappa bort sig själv eller varandra under åren när man har alldeles för mycket på sitt bord.

Jag måste förändra något i hur jag ser ut, hur det ser ut runtomkring mig, något i mitt tankesätt, lära mig något nytt och kanske viktigast av allt – göra något som skrämmer skiten ur mig. Men gud vad präktigt – jamen det kan vara ett par nya strumpor. Vad det är spelar liksom inte så stor roll

Jag tycker att årstiderna är bra att ta hjälp av. Det behöver ske något stort som litet vid årstidernas skiften. Det måste sättas upp några nya mål och ta fram kaffekopparna för årstiden. Tjat om kaffekoppar – ja, de är väldigt viktiga. Jag har vinter, jul, vår, påsk, sommar och höstkoppar. Patrik märker nog inte det, men för mig är det väldigt viktigt.

Kaffekoppen som intas tillsammans med dagens stund. Den bästa koppen kaffe. Älskar stunden. Har den oftast på morgonen och sen det kom barn in i bilden så får man bara se till att ta sig den.

Sen kanske förändring går skitsnabbt för vissa och snigelstyle för andra, men bara man känner att det leder någonstans.

Bekväma och lata är vi väl alla i grund och botten, det är säkert en överlevnadsinstinkt att spara på resurserna, men den får inte ta över. Måste orka förändra lite av det bekväma. Och ja, medveten om att jag rabblar självklara saker.

Vårkoppen med varm choklad och vispad grädde eftersom man:
– fryser när man varit och tittat på elden.
– behöver muntras upp lite efter besvikelsen över att vi hela dagen pratat om att åka och titta på elden och Bibbi trodde att vi skulle åka och titta på hennes kompis Ellen. – Mä, Ellen är mycket roligare att titta på.