Norrqvarn del III – Kräftfiske

Mer Norrqvarn och nu självaste kräftfisket! Måste hålla med barnen om att det var ”typ sommarens BÄSTASTE grej!”
Förstår att folk har magiska barndomsminnen från kräftfiske. Att smyga ut på natten med ficklampa och kolla burarna. dra upp dem och höra hur det rasslar och krälar. Tycka att de är jätteläskiga men ändå vilja dit och pilla lite på dem.

Här fiskade vi i Göta kanal. Den älskade kanalen som det har tjatats (jo) om hela min uppväxt. Vi har cyklat, seglat, åkt kanalbåt och tittat på filmerna. Trots all fokus på kanalen så har vi inte fattat att det även går att fiska kräftor där.

Vill ni hitta bra vatten nära er så kolla med era lokala fiskeklubbar eller sportfiskebutiker.

När?

Kräftfisket brukar enligt tradition starta i augusti men sedan 1994 är detta inte längre lagstadgat. Nu får fiske ske hela året, men man måste ha fiskerätt på kräfta.

Kräftorna byter skal på sommaren och då ligger de mestadels och gömmer sig. Sen behöver de en period att äta upp sig, varpå det inte är någon ide att börja fiska tidigare än augusti/september.

I Sverige har vi två typer av kräftor:

Flodkräftan – den inhemska och numer även den hotade kräftan.
Signalkräftan – den importerade kräftan (från USA) som är den vi har mest av.

Sen skall vi inte snöa in på det, men vem kom på att vi skulle testa att äta de där asätande, slamkrypande djuren nere på botten som ser ganska groteska ut? Som sen utvecklades till en delikatess?

Hur går fisket till?
Man kan säkerligen göra på många bra sätt, men så här gjorde vi.

  • Först behöver man agna burarna (eller mjärdarna som de också kallas). Som agn kan man använda ungefär vad som helst då kräftorna är allätare. Vi använde fiskrens, som ger bra med lukt, och placeras i små behållare eller nät inne i buren.
  • Lägg i buren i vattnet när det börjar gå mot kväll. Kräftorna är nattdjur och det är först vid skymning som de börjar komma fram för att äta.
  • Vi lade i dem direkt från kaj med 5-10 meters mellanrum. Välj gärna ställen där det finns mycket bra gömställen som t.ex. sten, stockar, vasskanter..
  • Burarna fästes med ett snöre och en stav som sattes ner i marken. Dels så att den inte flyter iväg och dels för att se vart man placerat den.

Finns det mycket kräftor i vattnet så är det bra att inte låta burarna ligga för länge. När betet är uppätet så kan kräftorna börja leta sig ut igen.

Från ungefär 4 timmar – över natten. Är man osäker så är det bara att ta upp buren och titta. Ta med ficklampor.

Plocka upp burarna och töm ut kräftorna i en stor hink/bunke. Burarna går oftast att lossa lite så att man kan hälla ut kräftorna.

Det går även att ta dem för hand, då greppar man dem med tummen och pekfingret strax bakom där klorna sitter – ett nypfritt grepp:) Och skulle man få ett nyp av en kräfta så gör det inte speciellt ont.

Nu granskar man sin fångst och alla kräftor som är mindre än 10cm (från huvud till stjärt) åker tillbaka i vattnet.

Vi fick ungefär 100 st. kräftor, varpå kanske 5 st. var för små.

Nu åker fångsten ner i sumpen. En stor perforerad behållare som ligger i sjön/kanalen. Där ligger de ett dygn och….fastar, rensar tarmarna och skiter.

Har förstått att det inte är alla som använder sig av en sumpbehållare, jag tycker att det känns ganska bra.

Vad man dock skall tänka på är att man inte kan förvara dem i en hink med vatten – då kvävs de. De behöver vatten i rörelse för att få syretillförsel.

Okej, nästa inlägg kör vi kräftkokning och kräftskivan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *