Mot mörkare tider

IMG_1459

Och det här är varför man visst skall dra sig ut på morgonlöpning lite oftare. Höstmornar, det är inte klokt hur fint det är. Älskar hösten, har alltid gjort. Älskar att vi går mot mörkare tider och vinter. Älskar inte overaller + barn + hall – men man kan inte få allt.

Hösten är liksom att vaggas in i ett lugn, eller i alla fall tanken om lugnet. Man går i ide, tar kortare dagar, sover mer….och det där stämmer nog inte ett dugg, men känslan av det. Ser fram emot mustiga långkok, bad och att dricka alldeles för mycket vin i soffan till På spåret.

Det är såklart überhärligt när det går mot mot sommar och ljusare tider också, men det är så självklart.

IMG_1465

Sen löpningen just nu, älskarn. Frisk och perfekt! Inte för att min löpning är kravfylld resten av året, men nu är den bara skön (med undantag från trött, skav, skumprumpa och det där vanliga)

Är det något som är trist så är det begränsningen med mörkret och de kortare dagarna. Och det är inte bara trist, det suger ordentligt till och med. Att man som ensam tjej begränsas så mycket av det.

Det är ingen nyhet att tjejer är begränsade, men det går ändå upp för mig om och om igen. Hur vi konstant gör en riskbedömning av vår omgivning, och hur enkelt män kan begränsa oss. I löpspåret när det börjar skymma – det är verkligen inget nytt. Men att det egentligen sker mer eller mindre nästan överallt och jämt. Att det räcker med en blick, en antydan, ett stirr, några ord eller vad som.

Det är så enkelt för män att få oss att känna obehag på något plan så att vi knappt reagerar på det längre. Vi har vant oss vid att flytta på oss, slå ner blicken, undvika kontakt, omedvetet söka oss till några andra i närheten och andra lösningar som tar bort obehaget.

Begränsar oss är vad det gör. Och det suger.

IMG_1473

IMG_1469

One thought on “Mot mörkare tider

  1. 1. Gött att höra någon annan längta efter På Spåret också! :) Och Så mycket bättre ser jag också fram emot. Och vin. Och långkok!
    2. Japp, det suger att vi begränsas och behöver vara rädda. Håller helt med. Inte det enklaste att säga att vi ska ta tillbaka det offentliga rummet och vara ute ändå, vem vill egentligen utsätta sig själv för det.
    Trevlig myshelg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *