Värm en vän med glögg

Jag har så många människor runt omkring mig som inte mår bra just nu. Det har vi väl allihopa men ibland blir det liksom mer påtagligt. Det är cancer, separation, utbrändhet, psykisk ohälsa, missfall,  sjukdomar, utredningar och annat oidentifierbart.

Man undrar alltid vad som är vad i allt detta. När det känns som att allt händer samtidigt.  Visst vi blir äldre, större kontaktnät, rör oss i fler kretsar, mer medvetna och den ständigt förekommande ketchupeffekten som låter slumpartat men självklart hör allt ihop på ett eller annat sätt. 

Hur vi lever, vad vi äter, stressar, konsumerar, jobbar, andas….allt påverkar oss. Och våra barn. Och alla runtomkring. 
Blir vi inte sjuka av gifter i mat, luft, möbler, kläder så blir vi sjuka av ångesten kring allt det. 

Att bara gå runt med ångest och känna att det är kört hjälper ju föga. För samtidigt som vi måste förstå allvaret så måste vi kunna lägga ångesten åt sidan. Alla problem behöver såklart förändring från högsta nivå, men det måste vara självklart i alla nivåer. Och vi måste själva förstå varför. Ångest måste bli handling, och en självklar sådan. 

En ledning behöver förstå hur man driver en arbetsplats där folk inte blir utbrända, men individen måste också agera och förstå vad som funkar för just den. Hur gränsdragning funkar.
En regering (om man nu hade en sådan) behöver sätta flygbegränsningar på folk (tills det finns bättre flyglösningar), bättra på järnvägen, men folket behöver agera och själva fatta varför. 

Nötkött och bensin skall vara dyrt och vi behöver förstå varför och vad man använder istället. Vi borde förbjuda teflon, palmolja, burhöns och så mycket mer saker. 

Jag och Pat fyller 40 i början av nästa år och vi har bokat en resa till Vietnam lite längre fram. Har så mycket ångest för den flygturen. Vi flyger väldigt lite i vår familj. Beror såklart på vad man jämför med.

Att våra barn ens har flugit och varit utomlands hade varit en stor grej när vi var i deras ålder. Min familj, när jag var liten, hade mottot att man skall se hela Sverige först. Sen kan man fortsätta utomlands. Finns ju rätt mycket att jobba av i Sverige först. 

Flygångest tycker jag man skall ha. För att hålla flygandet nere, ta andra alternativ när det finns och för att det skall vara otroligt prioriterat att hitta mer hållbara lösningar.  

40 bast tycker jag känns ganska fint. Har än så länge inte fått någon vidare ålderskris vid någon passerad ålder. Däremot denna mängd av självrannsakan och diverse insikter om allt mellan himmel och jord. Vad som är viktigt och varför. 

Så viktigaste insikterna de senaste åren (och jättemycket floskler här) :

• Vara snäll mot sig själv.
• Vara snäll mot andra. Lyssna. Ibland behöver folk få prata. De behöver inga råd, bara få prata. Så lyssna och återkoppla. Så fin känsla det är när någon återkopplar för att fråga hur det har gått.
• Säga nej till saker trots att man inte alls har någon bra anledning. Man får det. Välja med omsorg. 
• Se till att vara bland människor som är bra.
• Sluta klaga och jobba mot vårt nordiska mörker och istället omfamna det på olika sätt. 
• Energitjuvar – väck.
• Vara i sammanhang där man hjälper andra. 
• Lägga ner/bort/minimera så mycket sociala medier som går. 
• Hitta tillbaka till saker som har betytt mycket men som har tappats bort längsmed vägen. 
• Mat, motion, sömn – of course! Men också SÅ viktigt att bli full, ha skoj, göra nya saker och överaska sig själv.

Så, det var väl enkelt. 

Börja så här. Imorgon bjuder ni en vän på glögg och frågar hur hen mår. Vi skall till våra grannar och dricka glögg imorgon. Det blir fint det. Grannar borde vara med på listan oxå. De är bra att ha.

Nu blev det här jättelångt och jag är ju jättekvällstrött. Orkar inte alls läsa igenom allt. Unnar mig att strunta i sånt. Hej!

Foto
Bilder som fina Åsa Dahlgren har fotat till vår bok Nyfiken grönare.