4 Comments

  1. Hej i vårsolen! Vilket roligt inlägg att läsa. Grannar är glädje eller irritation. Jag har haft trevliga grannar på de flesta ställen jag bott. Nu har vi fyra toppengrannar och så några bra också. Fast det verkar som att två par har riktigt svårt för varandra. Staketbyggen och krångliga parkeringar förbättrar inte saken. Tycker att era hemmabilder ser så mysiga ut. Visst är landet också härligt men samhällena har sina fördelar. Vi flyttade från blåsig by på landet till litet helt jävla normalt samhälle när vi fick barn. Oj, vad jag är glad för det när allt det dagliga ska ros ihop. På gång- och cykelavstånd finns bibliotek, BVC, mataffärer, köttaffär(!), systembolag,bokhandel och tja …mammons stora shoppingutbud osv. Och tät busstrafik till stan när så önskas. Men jag trodde aldrig att jag skulle bosätta mig i denna tråkiga håla;)

    1. Det här var väldigt nyttigt för oss att läsa just nu. TACK Emm!

  2. Vad kul att höra om ert boende! Tänker ofta att den där sortens ”kollektivboende” skulle vara toppen. Vi bor i höghus i samma stad som ni, och jag konstaterar ofta att de jag mest umgås med är kvartersgrannarna. Vi hängde i lekparker ihop när barnen var små (perfekt med kompissnack när barnen lekte för att slippa den där rastlösheten du bloggar om) och nu när de är lite större (minsta är 6) ses vi hos varandra eller tar en promenad när det finns en ledig stund. Mina vänner på längre håll måste man planera in träffar med, och då blir det så sällan av…

    1. Hej Tessa i höghuset! Och tack för att de delar med dig. Visst är det ändå fint att man hittar och trivs med dem man har runtomkring sig. Att man ändå delar ganska mycket av vardag och nuet med dem. Fint att höra!
      Ha det gott!
      K

Lämna ett svar till Emm Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.