Auberginepasta & John Blund
Visst är den här första småbarnsperioden fantastisk på så många sätt, men den är även för jädra jobbig.
I början är man väl ganska adrenalinpumpad och imponeras av att man har så mycket ork trots att man knappt sovit något alls, sen när det sinar och man skall hitta sin nya vardag så kommer tröttheten som en smocka. Där är vi just nu, nockade av John Blund, övertrötta och har lika nära till gråt som till gapskratt. Elsie som blir förtvivlad när jag gråter, säger mamma ledsen och delar ut pussar, kramar och även killar mig under armen så att jag skall bli glad. Söta unge!
Gårdagens snabba middag såg ut så här hemma hos oss, Auberginepasta med parmesan & mandel
-
-
1st aubergine
-
1 st gul lök
-
1 dl hackad rostad mandel
-
2 dl finriven parmesan
-
½ dl hackad persilja
-
2 dl matlagningsgrädde
-
1 grönsksbuljong
-
salt & peppar
-
olja
-
Stek tärnad aubergine och lök mjuk. Späd med grädde, buljong och låt sjuda innan det mixas.
-
Koka pasta.
-
Addera persilja, parmesan, mandel och kryddor.
-
Blanda samman allt. Serverades igår med en sallad på ruccola och rödlök.
Oj vad bekant det känns. Vår lilla sonja är 2,5 vecka nu och i början kände jag mej som en riktig superkvinna med massor med energi trots kass sömn, men nu, när maken jobbar och treåringen ska roddas av mej på egen hand – not so much superkvinna längre. Puh. Men. Jag försöker klamra mej fast vid att den här fasen går över och är kot sett i ett större perspektiv. Och när jag inte pallar det grinar jag. :-)
Vill bara säga att jag tycker att din blogg är grym! Tack för den. Och med det andra… ja, this too shall pass.