LC & BB

 Vi lämnade bort Bibbi för första gången själv den här helgen. På vägen upp till Stockholm så stannade vi till i Mariestad däe hon sedan fick vara kvar hos mormor och morfar. Av många anledningar, men den främsta var faktiskt för Elsies skull. Även om man är medveten om det och man försöker att undvika det så hamnar vi så lätt i samma roller hela tiden.

Elsie är hårhänt mot Bibbi, antingen i leken, kramen eller när hon skall ta hand om, mamma försöker få fram NEJ och FÖRSIKTIGT på vad hon tror är många olika tydliga sätt (antagligen inte), Bibbi slår sig till slut, mamma utan tålamod blir arg på Elsie, Elsie blir sur på Bibbi och arg på mamma som inte förstår hennes lek. Mamma är arg, det är synd om Bibbi och Elsie har hört nej hundra gånger och att hon bara gör fel. Mamma har dåligt samvete.

Antagligen en väldigt vanlig situation där det kommit in småsyskon i familjen. Även om man försöker göra det annorlunda, försöker lyfta fram allt Elsie gör bra, att hon skall få så mycket uppmärksamhet det bara går så hamnar vi förr eller senare oftast i samma sits. Så vi försöker dela på dem, göra saker med var sitt barn, ge dem utrymme, men även att Elsie ibland skall få ha bägge sina Päron. Bara vara Elsie och inte storasyster ett tag.

Jag har ju beklagat mig en del över att vi har haft en jobbig fas, att det är en intensiv period. Tänker man på att det finns bloggare här på Loppi som inte har mindre än 11 barn så känner jag mig som världens mjäkigaste morsa. Fast jag tror inte riktigt att det går att jämföra vare sig antal barn, deras faser eller familjesituationer. Att ha ett barn var också kämpigt i perioder, fast på ett annat sätt.  Den största skillnaden för mig är nog det dåliga samvetet, att man inte räcker till eller orkar med hela tiden.

Fast trots att Elsie och Bibbi inte är så gamla så har de redan så stor nytta av varandra, är redan så kära i varandra och blir så ljuvligt glada när de räffas. Så mycket bråk, slag, gråt och en massa kärlek. När vi igår kom tillbaka från Stockholm för att hämta upp Bibbi, och den blödiga mamma rusade in för att bli ganska dissad. Ett mottagande av det svalare slaget, men när Elsie kom in så var lyckan total. De e min lillasyster, sa Elsie stolt.

5 kommentarer

  1. Skulle kunna varit jag som skrivit det där. Har två pojkar i motsvarande ålder, exakt samma beteende. Skönt att veta att man inte är ensam!

  2. Känner igen det där, trots att yngsta killen inte är så gammal än. Men storasyster och jag går på “gymnastik” en gång i veckan. Då är hon väldigt nöjd med att det bara är vi, inte lillebror med (även om hon är väldigt kär i honom).

  3. Ja du känner också igen mig. Sitter med ett sådant dåligt samvete ı detta nu. Storasyster “väckte” lillebror med sitt övertrötta gråtande :( och jag blev helt tokig på henne.och nu ligger hon helt ljuvlig och oskuldsfull i sin säng. Och jag ja sitter här i soffan trött utmattad och känner mig helt värdelös som mamma och förebild. Förhoppningsvis är morgondagen en bättre dag.

  4. Å vad jag känner igen mig. Har två pojkar med samma åldersskillnad som dina tjejer tror jag och vi brottas också med samma problem. Försöker också dela på dem och framför allt att jag(mamma) bara är med storebror ibland. Ska också prova att lämna bort lillebror så han får både mamma och pappa för sig själv ibland.
    Tack för en inspirerande blogg, jag är nog inne varje dag och testlagar en del!

    Ha det fint!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.