Mañanamentalitet

Elsie har en liten snygg, orange cykel som har används av ongar i Patriks släkt sedan typ 70-talet. Fram tills för någon vecka sedan har den haft stödhjul. Något som vi har fått stå så mycket till svars för.

Dessa hjärtefrågor som alla runtomkring inte kan hålla sig från att kommentera. Napp, välling, snuttefilt, blöjor, potta, hur länge man skall åka vagn, stödhjul och andra viktiga frågor där det finns en mall för hur och när saker skall ske. För barn får absolut inte agera mindre än sin ålder.

585

Vi pallar inte riktigt att leva upp till den där mallen. Skyller på att våra barn alltid har sovit dåligt och att vi väljer våra projekt och fighter efter ork.

Sen tror jag även att det (ibland i alla fall) är ganska bra att vara lite slapp på den avdelningen. Känns som att det är så många stackars föräldrar som hetsar fram saker för att de skall vara så. Visst allt är relativt och i vissa fall så kanske man måste bryta ett beteende för att det inte är sunt för varken barn eller vuxna, men väldigt ofta så löser det sig med tiden.

Vi var ganska sena med att sluta med välling, blöja, napp och massa annat. Så pass så att alla varnande oss att det kommer bara bli svårare och svårare, att vi satte oss själva i skiten. Fast tvärtom, när vi väl gjorde det sen så kändes Elsie så redo själv och allt gick förvånansvärt smärtfritt.

Samma sak med stödhjulen, den perfekta curling – metaforen . En falsk trygghet som gör att barnen inte lär sig att hålla balansen själva. Fast när vi tog bort stödhjulen så kunde hon cykla på bara några försök. Och enligt henne själv går det suuuuper snabbigt!

Så vet ni det:)

8 kommentarer

  1. Bra inlägg. Har aldrig tidigare kännt någon hets, men nu när vi ska ha barn igen är det sån “hets”. “Oh vad bra då kommer ettan vara så stor så hon inte har blöja” “Oh då kommer hon vara så stor så stor så hon inte sover middag”.
    Jo – mitt barn kommer med största sannolikhet att göra det för sådan är hon och sådan är hennes föräldrar(dvs kämpar inte ihjäl mig för något som ändå löser sig)

  2. Heja Kristin! Det här med att det finns en viss ålder som barnet måste göra si och kunna så är trams. Föräldrarna känner sina barn bäst och gör så som det passar bäst för barnet och familjen. Min yngre lämnade både napp och blöja innan han var två, stödhjulen ville han ha bort vid knappa 3 eftersom storebror inte heller hade dem kvar. Storebror var en annan femma däremot. Barn är individer, familjer är olika. Kör på med det som passar er bäst!

  3. Helt rätt tänk! Magkänslan får styra vad som är bra för ens egna familj även om det är jobbigt emellanåt med alla förmaningar. Vi har just slutar med napp på natten ( han är snart 4) för han, eller vi för den delen, va inte redo. Och detta i ett land där alla, jag menar alla- vilt främmande människor, går fram o ska ta nappen och tala om att det där, det är minsann inge bra alls!
    Just då, i det ögonblicken, får man bita sig hårt i tungan för att inte tala om att invånarna i landet har bra mkt större problem att ta hand om än att lägga sig i någons älskade kära napp!
    Alla är vi olika, mitt motto för att få vardagen att funka; what ever works!
    Kram på dig

  4. Så bra inlägg! Jag önskar att jag kunde vara lite mer avslappnad till alla dessa grejer som folk runt omkring har åsikter om.
    Den här hetsen är helt vansinnig, varför är det bättre när ett barn är tidig med att kunna saker? De kommer hinna vara utan napp, välling, blöja, stödhjul m.m

  5. Det är så klart lättare sagt än gjort, men vi får försöka:) Ha det gott Malin!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.