Vandra med barn & Tiveden

Våra barn har alltid haft väldigt olika inställningar till hur man hanterar uppförsbackar i livet. Motgångar av stora eller små mått. Som då även hänger tätt ihop med möjligheten att se det som finns när man väl tagit sig upp för den där backen, det roliga och sköna.

Inte så konstigt, barn är ganska mycket här och nu men det ena glaset är väldigt halvtomt och det andra halvfullt. Den ena väljer att det här kommer bli skit och den andra har redan börjat high fiva hur bra det blev. Så olika utgångspunkter.

Inte alltid enkelt att jobba med, motivera, curla, muta, hota när det är så olika spelregler. För liksom för alla syskon – otroligt viktigt att det känns rättvist och görs på samma sätt mot/för bägge.

Vi har nog jobbat mycket med att de skall förstå sin egen del i hur bra och kul något är och blir.
Att det blir så mycket roligare om man fokar på de bra sakerna. Sen hur det går är skitsamma, bara vi hade kul.

Vi har sen några år tillbaka ett stort block på väggen i köket. Det är baksidan på en almanacka. Här får alla skriva ner saker de vill göra. Det finns en för varje årstid. Här blandas stort och smått.
Det är lika viktigt att få med stora saker som åka skidor som att äta bulle. Lära sig hjula och paddla kanot.

Alla får ha sina viktiga punkter. Sen bockas de av. Är det något man inte är så sugen på att göra så fattar man att det var vad någon annan ville, och nästa gång blir det en punkt man själv valt.

Vi är i skogen mycket hemma, och barnen älskar det inte alltid, men det är på en helt annan nivå än för säg två år sedan. Energin tryter men de fattar att den gör det ibland, och de fattar vad som kommer när vi är framme och hur härligt det kommer vara ikväll i soffan med brasa och film. De fattar helheten på ett helt nytt sätt.

De har varsin låda på sina rum med sina egna frilufsprylar. Morakniven, skärbrädan från slöjden, kåsan och viktiga verktyg.
I år var det barnen som skrev Tiveden på vår sommarlista. Fräckt!


Tanken/planen var visserligen att paddla kanot i år men regn och storm satte stopp för det.

Det är mysigt i våra skogar, men när man kommer till en nationalpark som TIVEDEN så blir det jättemycket mer på riktigt.
Så snyggt paketerat alltsammans, alltså inte bara själva urskogen utan leder, grillplatser, information ect.

Här finns från 0,9–9,5 kilometer led i varierande svårighetsgrad.Det låter ganska kort, men det är kuperat och tar sin tid att vandra igenom. Plus att man kan koppla ihop leder och gå riktigt långt om man vill.

Förra året regnade det när vi gick, i år spöregnade det när vi gick Stenkällerundan på 2,2 km. Den beräknas ta ca 2 timmar pga av kuperad terräng.
Mitt på rundan kommer man fram till Stenkällan och kan skriva i en mycket spännande gästbok nere i grottan.

Värmestugan vid huvudentrén.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.