Frilans & försäkringskassan

God morgon!

Söndagmorgon, 06.00 och hela huset sover. Den heliga stunden som man väldigt sällan har längre. Heligt att gå upp 06.00 en söndag? Näe sova hade såklart varit bättre, men förkylning, hosta och stress gör att det sovs dåligt just nu. Förutom barn så brukar det vara det enda som kan störa min nattsömn.

Att ligga vaken och stressgrubbla är bara irriterande så då känns det alltid lika bra att gå upp och ta tag i saker (som förvisso nästan aldrig blir sakerna man har grubblat över). Fast då väcker man oftast barnen och så sket sig den där lugna morgonstunden. Men idag smög jag tydligen bra.

Och dessa satans förkylningar som man bara får räta in sig i ledet och godta som småbarnsförälder. Jag är så trött på halsont, hosta och kanske mest ljudet av snor. Hatar snor. Hur kan vi producera sådana mängder snor?

Varför jag är stressad? Det har varit himla mycket jobb det senaste vilket egentligen inte stressar mig. För jobben är skitkul, jag lär mig massor, utvecklas och framförallt konstaterar jag att det här kan jag faktiskt jobba med.

All tveksamhet som hängde över mig för inte alls så längesedan försvinner mer och mer. Det här är nästan irriterande positivt men när jag sitter i bilkö på väg till jobbet en grå morgon så är jag tacksam att ha jobb att åka till. Jag tackar till och med nej till jobb.

Jävligt nyttig att ha känt på känslan av hopplöshet, arbetslöshet, granska sin självbild, sin jobbidentitet, min identitet och allt därtill. Få lite perspektiv i vår ängsliga statusfixerade västvärld, och även förstå att vi har så jädra mycket mer möjligheter och val i livet än vad vi nyttjar.

Frilans är slitigt, men det finns så många fördelar. Framförallt att man (oftast) verkligen gör det man älskar.

Det som stressar mig är baksidan av frilans. Den delen att jag inte passar inte i systemet utan har vandrat i en gråzon de senaste åren. Och det här gäller så klart inte alla. Man kan tryggt passa in i systemet som egenföretagare och inte alls uppleva det jag gör.

Jag skrev om det här tidigare, skitsystemet, att det varit kämpigt och försökte reda ut vad jag vill med mitt liv. Skall man vara en oroslös egenföretagare så skall man nog helst ha det så pass bra ekonomiskt så att man kan skita i systemet. Eller så skall man se till så att man verkligen gör allt i den ordning och efter de regler som systemet vill. Och då får man lägga ganska mycket tid på det.

Nu låter det som att jag tonårstrotsigt har försökt att göra mina egna regler. Så är det väl inte, men jag tycker att det finns många delar i systemet som är så bakvända. Det här kanske inte är jätteintressant för er, men jag vet att ni är flera som är nyfikna på frilanslivet. För er som hängt med i mitt tidigare skitsnack om systemet så fick jag inga bidrag eftersom jag hade företag.

Jag ville inte lägga ner allt för jag trodde så mycket på det jag byggde upp, och ville inte sitta och söka andra jobb bara för sakens skull. Det gjorde att jag registrerade företag och F-skattesedel långt innan det fanns så mycket att fakturera.

Första året kanske jag fakturerade 12 000, men fick in en fot på massa ställen, gjorde en jädra massa gratisjobb och slet på. Jag är ganska säker på att det gav mer resultat än om jag hade sökt tusentals jobb på platsbanken.

Nu rullar det på fint, men jag är fortfarande mitt i gråzonen eftersom jag gick fel väg. Det senaste är att försäkringskassan har nollat min SGI, alltså den sjukpenningsgrundande inkomsten. Jag kan alltså inte ta ut föräldradagar eller vabba (eller bli sjuk själv)

Man kan få något som heter generellt uppbyggnadsskede, alltså om man håller på att starta upp ett företag så kan man få en tillfällig SGI baserat på vad man förväntas tjäna sen. Den kan man få i 24 månader och det var det första som liksom gick min väg, som hjälpte mig. Jag blev så jädra glad för det.

Det fick jag med start augusti 2013 och kände en trygghet som skulle vara i 24 månader. Vad de glömde säga var att de 24 månaderna började gälla samma dag jag ansökte om F-skattesedel så de månaderna hade nästan redan passerat. Och under den perioden hade jag redan en mycket bättre SGI från mitt gamla jobb. Så efter att ha pratat med så många olika handläggare som alla har svarat helt olika saker så skiter man liksom i det till slut.

Då tänker man att nu har jag ju inkomst, nu borde jag kunna basera det på mina intjänade pengar. Japp, då gör man en beräkning på de två tidigare deklarerade åren. Men då hade jag ju knappt någon inkomst? Det har ni ju själva konstaterat Försäkringskassan eftersom ni gav mig det här generella uppbyggnadsskedet? Man kan få det i två år, och sedan när de har passerat och man förhoppningvis har fått igång något. Då skall ni basera mitt SGI på just de åren där det inte fanns någon inkomst.

Så med facit i hand så skulle jag ha stannat i pyjamas de senaste åren, kollat på Days of our lives och fått mitt bidrag varje månad. Visst jag fattar att det inte är tanken, men allt tyder på det. Jag har inte en enda gång mött något positivt i att jag har försökt bygga upp något själv utan enbart att jag är krånglig.

Slutligen så lider vi inte av några sjukdomar annat än mycket snor, vi tigger inte utanför Ica, vi utsätts inte för stora orättvisor utan vi har bara upptäckt att vårt fina välfärdssystem hade några punkter där just jag inte passade in. Perspektiv är fan nyttigt, och det får man mycket av när man ändrar lite.