En REKO-gås med krås

Det är alldeles för ofta jag tänker att kan jag skriva om mat en dag som denna. När det händer så mycket galenskap i världen. I natt i Paris. Allas våra tankar är där. Man vill börja varje mening vad man än pratar om med att nämna Paris på ngt sätt. Det är som sagt alldeles för ofta det är så nuförtiden. Men jag skriver om mat ändå.

Fortsättning på förra helgens knytkalasmiddag hemma hos Karin och Magnus. Jag skrev om den himmelska förrätten som var Äggröra med gotlandstryffel, forellrom & panchettachips. Nu huvudrätten som blev Gåsamiddag. Flera anledningar, det är Mårten Gås, Karin är från Tomelilla och den roligaste av dem alla – Karins bror Holger och fru Anna driver en REKO-gård.

Vad är REKO? Det är ett nätverk av småskaliga ekologiska uppfödare som bestämt sig för att leverera så bra ekologisk och KRAV-märkt kyckling som möjligt. Där vi får en bra produkt men med mycket  fokus på djur, natur och uppfödare. Gå in och titta på deras sida för det är faktiskt en fröjd att följa deras arbete. Reko ekologisk kyckling.

Här var det en ekologisk gås. Man får den rensad på sitt inkråm, men man får med kråset i en egen påse. Jag vet, mycket blandade känslor för det här med inälvor. Och jag skall inte tjata vidare men näringsrikt, det är bara vanesak, nose to tail…..OCH man älskar ju att barnen är ganska oknussliga med det. Inte att de tjatar om det istället för tacos kanske, men det är inte konstigare än annan mat.

Elsie, Sigge och Karin reder ut vad som är hjärta, lever och njurar.

Så huvudrätt del 1. Svartsoppa med krås. Och för att gå hela vägen serverades soppan även med leverkorv. Var det någon av oss som led av järnbrist så är det återställt nu. Ordentlig järnbrist (anemi) skall man egentligen inte kunna äta till rätta, men asså med den här maten.

Sen skall tilläggas att det var blygsamma portioner med fokus på att smaka på smakerna. Till detta öl, snaps och snapsvisor.

Sen huvudrätt del 2. Där gåsen gneds in med citron, salt och peppar både invändigt och utvändigt. Fylldes sedan med syrliga äpplen,  katrinplommon och in i ugnen. Eftersom det är en stor fågel, och för att den inte skall bli torr så är det bra att ösa den under hela tillagningen, ungefär varje kvart är bra. Man öser den i sitt eget fett som samlas på en dropplåt under.

Sen skivades den upp och låren cofitbakades ytterligare. Alltså fick puttra ett tag i kastrull i lite av det fett som runnit ner på plåten.

Serverades med brysselkål, rödkål, gelé på röda vinbär, gräddsås, äppelmos från trädgården och hasselbackspotatis.

Nedan gräddsåsen innan den silas av och de gåsdelar som fick confit-puttra (det är inget ord).

Till detta dracks Pinot Noir, en amerikansk Irony och en australiensisk Konrad.

Sen blev det tomt och alla nattade barn i en halvtimma. Ni vet när man är proppmätt, lite salongs och lägger sig i ett mörkt rum och lyssnar på vaggvisor. Bara en liten stund. Skall snart gå upp igen. Barnen däremot är sockerspeedade och bra uppe i varv. Det går si så där.

Men alla vuxna satt vid bordet igen (med sömnruffsigt hår), och då var det 50-tal, Paris, Edit Piaff & dessert.