Här kommer en favorit i repris som jag känner att vi behöver lyfta upp. Majrovan. Vi glömmer bort den, eller den har kanske aldrig fått vara med överhuvudtaget. Denna nymodighet som har funnits ungefär sen innan kristus, är tacksam att odla, närproducerat och massa andra bra saker. Jamen då är den väl inte god? Jamen det beror väl på hur man använder den!
Här har vi använt blasten som får vara med tillsammans med polenta. Ni vet den där tjocka majsgröten som man maler av majsmannagryn eller finmalen majs. Sen kokar man den, låter den stelna och kan exempelvis steka på den. En bra produkt som jag får säga trots mitt mästrande ovan att jag själv ofta glömmer bort.
Gratinerad polenta med majrovsblast
4 dl polentagryn
1 l buljong (grönsaks el. höns)
1 dl pecorino
1 l majrovsblast
1 vitlöksklyfta
1 knippe persilja
2 msk smör
2 msk vetemjöl
5 dl mjölk
1 boll mozzarella
muskotnöt
salt & peppar
Så här:
Koka upp buljong och vispa ner polentagryn. Låt småkoka ett par minuter tills det blir en tjock gröt. Tillsätt finriven pecorino och häll upp polentan i en plastad form 20×30 cm och platta ut. Ställ i kylen tills den stelnar.
Strimla blasten och fräs i en stekpanna tillsammans med hackad vitlök och persilja tills den mjuknar lite.
Smält smöret och vispa ner vetemjöl, tillsätt mjölk och låt bechamelsåsen koka någon minut. Tillsätt riven mozzarella och smaka av med muskot, salt och peppar.
Dela polentaplattan i två delar, lägg den ena i en ugnsfast form. Lägg på grönsaksfräset och lägg på den andra delen av polentan. Häll på ostsåsen och gratinera i 200°C tills osten får lite färg.