Gravid & Gry

Idag gör min fina arbetskompis Kaisa sin sista arbetsdag på länge. Hon väntar sitt första barn, har gått barfota på jobbet med svullna fötter de senaste veckorna och har en stooor badbollsmage.

Det är inte klokt hur påverkad man blir av att vara nära någon som är gravid. Ju mer gravid desto mer påverkad. Jag går liksom mentalt tillbaka in i alla mina bubblor som man var fast i när det begav sig. Gravid, förlossning, BB, småbarn, ersättning, blöjor….alla bubblor. Och det är inte det att jag vill mästra utan att alla minnen och känslor bara sköljer över mig.

Kan inte tänka eller prata om något annat än – När JAG var i sjunde månaden, när JAG hade värkar, när JAG skulle sätta på en blöja, när JAG….

De stackars höggravida sitter där med kramper och värkar som i högsta grad är precis nu och kunde inte bry sig mindre om alla mina minnen. Visst en liten del är såklart välkommet att prata om, men inte allt kanske. Jag känner att jag vill prata mer om det nu än när jag var mitt i det. Det är väl inte så konstigt, dels är det det coolaste man har gjort, dels är jag glad att vi har det avklarat och dels blev det något så fint av det.

Ett minne som jag tänker ofta på (jaha nu får ni det oxå…). Det var när Elsie föddes. Hon kom två veckor för tidigt och vi var på täta kontroller hela graviditeten eftersom hon var förväntad att vara ganska liten. Så vi var lite nojiga + vanligt nojiga som man såklart är första gången. Förlossningen var jävlig, men inga direkta konstigheter. Normaljävlig helt enkelt.

Vi var i en förlossningssal som antingen var provisorisk eller så var tanken att det skulle få plats många fler därinne. Vi var dock själva i denna stora sal som längs hela långa väggen hade fönster med nerdragna persienner. Sen stod det en liten radio i hörnet och spelade på låg volym.

Så när lilla Elsie på 2000g hade kommit och vi började förstå vad som precis hade hänt. Att vi var färdiga, att alla mådde bra och var friska. Elsie virades in i mjuka filtar, jag tömdes på några liter kiss och fick på mig vuxenblöja. Allt är konstigt men ända precis som det skall vara. Alla kröp ihop i sängen och vår barnmorska (aka hjälte) kom in med födelsedagsbrickan med svenska flaggan, ostmackor, saft i vinglas – för det firades ju födelsedag. Lyckan och lättnaden började ta över kroppen, och kanske allra mest känslan av att här ligger vi som en liten familj i en stor sal. Jag tror att den stunden är anledningen till att jag kunde göra det igen, den stunden var min målbild. Jag skulle dit.

Vi hade krystat på hela natten och ute började solen gå upp. Innan barnmorskan lämnade oss så drog hon upp alla persienner och vred upp volymen på radion. Ute var det en helt fantastik soluppgång och på radion kom den här låten.

Hon kom i gryningen och därför heter hon Gry i andranamn. Nu fyller hon snart sju år och jag blir fortfarande lipig varje gång jag hör den här.