Hej Göteborg!

På väg hem igen och tänker på det här.

• Stockholm är så vackert. Tycker så mycket om att besöka vår fina huvudstad. Skulle gärna ha bott här ett tag, men vill inte bo här. Alltså jag skulle vilja ha gjort det redan. Bor man i Gbg och besöker Stockholm så blir det så tydligt att Stockholm är en storstad och Göteborg inte är det. För och nackdelar med bägge storlekar. Men jag tycker att Göteborg har en väldigt vänlig och mjuk småstadssida. Sen är det så lyxigt att ha en storstad nära till hands när det suger i storstadstarmen. En liten dos behövs då och då.
• ÄLSKAR den lyxiga känslan av att jag älskar att komma hem. Tänk om man inte kände så, eller ännu värre inte hade ett hem. Tänker alltid på det när jag ser fram emot att komma hem. Gillar även att Göteborg känns hemma. Fast de sista tror jag är mer formbart än man tror. Just nu längtar jag hem till Götet för att där håller Pappa Pat på att nattar barn, och när jag kommer hem så är de som allra sötast. Sovande. Om de har somnat vill säga. Annars är de antagligen övertrötta och…tja, mindre söta. Vi håller återigen på med projektet (som man tydligen gör i många omgångar?) jo ni skall somna i era egna sängar.
• Vart hemma är och skall vara är något vi funderar mycket på hos oss just nu. Vart vill man bo egentligen? Är det val man har gjort eller hamnade man bara här. Det lockar väldigt mycket med hus på landet, men är det mest en romantiserad tanke. Kanske en liten sommarstuga istället om man kan få pengarna att gå ihop till det? Eller är allt man gör små myrsteg mot dit man skall. Igår började Elsie på ridskola och hade sin första lektion på Smulan. Tror mamma var mest exalterad. Fick både rykta och mocka. Kände att det var ett bra steg mot huset utanför spårvagnsnätet.

• Lyssnade på Ruben Östlund hos Värvet nyss, kanske för att injicera in lite Göteborg nu när jag varit borta sååå länge. Han pratade om den här känslan när man precis har börjat tänka på ett nytt projekt. När man fått vittring på något, och man inte riktigt kan sluta tänka på det. Där är jag nu. Lyckligt stadie.
• Sen lyssnade jag även på Värvets intervjuv med Amelia Adamo, och hon påminde mig så mycket om min Faster Eva. Nu har visserligen inte Eva startat något tidningsimperium utan har varit mjölkbonde på en ö utanför Mariestad. Men det spelar inte så stor roll. Kloka, äldre kvinnor – det är fint att lyssna på det. Har nog alltid längtat till att bli en. Amelia sa att hon fick så mycket fin respons från kvinnor som peppade henne och sa att hon betytt så mycket för dem. Kände att jag måste säga det till Eva.Då kanske hon blir glad. Det är ett stående nyårslöfte som jag försöker leva upp till, att berätta komplimanger som man så ofta bara tänker.
• Eva blir säkert glad om jag berättar det. Fast hon som har klarat sig ganska bra utan både internet och sociala medier har säkerligen inte byggt upp samma bekräftelsebehov som de flesta av oss. Det är klart att vi alla har det behovet, men kanske inte jagar det på samma sätt. Läste nyligen en intressant artikel om barns bekräftelse och hur fokuserade vi föräldrar är på att berömma resultatet, när vi borde fokusera mer på strävan dit.
• Sen sitter jag och bläddrar i Norstedts sommarbroschyr för 2015. Där står det att jag är författare. Fräckt som fan.
• Nu är vi hemma i götet. Hej Göteborg!