Kravlös träning

I dag kickar de allmänna träningarna inför göteborgsvarvet igång. Alltså de som arrangeras av Göteborgsvarvet tillsammans med ett gäng föreningar och företag. Den jag syftar på är uppe i Skatås, men de verkar finnas på en massa ställen.

Det är för alla er som tränar inför Gbg-varvet och för alla ni andra som inte alls tränar inför något lopp. För alla helt enkelt.

Det är kostnadsfritt och man delar upp sig i grupper baserat på ungefär vilken hastighet man vill köra på. Hur vet man det? Jo, men det är såklart baserat på vilken tid man tänkt sig/ hoppas på att springa varvet. Folk som springer mycket lopp har oftast stenkoll på vilket tempo de håller.

Tänker man nu att man inte vet vilken hastighet man håller eller att man är för dålig för sådant här. NOPE! Det kan vara uppåt en 300 personer i en härlig blandning av allt mellan himmel och jord, den enda gemensamma nämnaren verkar vara löparglädje. Alla är välkomna och verkar känna sig välkomna. 

Hur går det med er träning? Min går faktiskt skitbra! Det går inte fort, jag är inte i form, jag springer lite för sällan, för enformigt, strechar på tok för dåligt, är ganska svag och missar på ungefär allt annat som går att klaga på.

Så vad menar jag med att det går bra då? Jo, för jag har sänkt mina krav apamycket. Kanske det är så man hittar lyckan i livet, gör den lite mer lättillgänglig.

Nej så enkelt är det så klart inte. Så här menar jag. Jag har inga lopp inplanerade att springa i år, har inga tider, distanser eller mål jag skall leva upp till. Jag motionerar nog snarare än tränar. Helt kravlöst.

Just nu behöver jag bara att min träning skall vara skön. Svettig och jobbig så klart, men helt utan krav. Den skall inte ge mig något annat än pepp. Krav, måsten och dåligt med tid att hinna med dem har vi allihopa. Så ibland får vi bara göra om dem.

Sen är det klart att jag har någon form av krav, men de är låga som fasen. Sen kan jag inte heller  prata nog om hur bra det är med lopp. Både som ett mål att kämpa mot och med flera mindre lopp som träning fram till the gran finale.

Det är grymt bra och skitroligt på så många sätt. Men just nu var det inte vad jag behövde. Så det är så skönt att mitt ego pallar att pausa sin tävlingsinstinkt lite och att den är ok med att vi inte gasar så mycket just nu. Gasen kommer tillbaka sen när det är dags och just nu fokuserar jag på att fota selfies och Härlanda Tjärn.