7 Comments

  1. Oj vad jag känner igen mig. Vi har ocksa barn som har svart att sova hela nätter trots att de är snart 2 ar och 4 ar. I perioder har vi fatt sova ett par veckor utan uppvak, men de veckorna (helt ärligt, jag överdriver, tror inte det har handlat om veckor sedan lillan föddes), kan räknas pa en hand. VI kan inte sova tillsammans med barnen, ingen av oss sover da, och barnen själva sover bättre i sina egna sängar. Det vet alla, ända ska de envisas med att väcka oss för tretusen olika saker. Och som en annan mamma sa, brist pa sömn ger brist pa talamod. Ibland känner man sig sämst som mamma, lite engagerad, eller totalt utan talamod. Men jag läste nagonstans att vi aldrig förväntar oss att fa perfekta barn och att de förväntar sig inte heller att fa perfekta föräldrar. För gud ska veta att vi alltid gör vart bästa, även om det inte alltid räcker till. Alla dessa trotsutbrott gör mig galen, men än värre är ’gnällrösten’, som ofta ger mig utbrott… Och lillan har matvägrat i ett ar, vilket gör en matglad person som dessutom haft ätstörningar i yngre ar, riktigt upprörd, fastän jag vet att det är exakt det man inte ska bli.

    Ja, tur är det att de är världens roligaste, finaste och kärleksfullaste sma troll ocksa!

    1. Åhh kämpa på Ninis!
      Bra mening, den skall jag upprepa för mig själv när jag räknar till 10 tyst – Att vi aldrig förväntar oss att våra barn skall vara perfekta, och att de inte förväntar sig perfekta föräldrar.
      Kram

  2. Ja, barn är verkligen olika. Våra har också humör, vilja och oändligt med energi. De är långt ifrån så lugna som vissa vänners barn. Det är stundtals lite slitigt men jag hoppas verkligen att det håller i sig genom livet. Det är fantastiska egenskaper men lite jobbigt för föräldrarna ibland.

    Jag undrar också hur andra gör för att få ihop livet. Just nu finns det ingen energi över till något annat än familj och jobb. Jag är iofs inte missnöjd med det. Det är helt underbart. Killarna är så otroligt roliga just nu om än stundtals väldigt tålamodskrävande. Jag undrar mest över hur andra orkar. Nu vaknar kanske inte andra barn och är superpigga kl 5 på morgonen men ändå.

    Och Kristin, jag vill fortsätta få mattips och recept. De här inläggen om vardagen är också väldigt bra. Sluta inte!

  3. Just nu har vi det ganska lugnt här hemma. Men jag har insett sedan jag fick barn att sömn är så viktigt för mig. Jag avskydde bebistiden pga ”sömnbrist”. Det har gjort mig till en person som numera aldrig vågar riskera att sova för lite. Är inte uppe sent på kvällen, för tänk om hon har en sådan där morgon när hon vaknar fyra. Dricker ingen alkohol längre för det gör att jag blir för trött… Etc… Hur har du orkat med övriga livet när det varit så mycket sömnbrist? Vill du dela med dig om du/ni gjort några beslut utifrån era bekymmer med sömn. Vet inte om du förstår vad jag menar, men jag tänker inte på kortsiktiga beslut som tex ”jag valde inte åka och handla idag för jag var för trött” utan mer strategiska beslut för att du/ni ska må så bra som möjligt?

    1. elsiesparon skriver:

      Eca!
      Tack för att du delar med dig!
      Fick precis samma fråga på mejlen:) Ja det är inte klokt vad viktigt sömnen är, funkar inte det så funkar ju inget. Fösta tanken var näe det har vi väl inte, men vid närmare eftertanke jo det har vi verkligen. Massa tankar så det får bli ett inlägg. Återkommer snart.

      Trevlig helg till dig och familjen!

  4. Trotsarn börjar smyga sig på här. Men jobbigast är nog den dåliga sömnen. Snart tvååringen kommer in till oss, varje natt, runt midnatt och kör sen väderkvarnen ihop med lite vällingkrav och mardrömmar. Lillan, som snart är 4 månader, sover på eller bredvid mig, hela nätterna. På det vaknar jag mellan tre och fem varje morgon och kan inte somna om. Trött är jag och det börja sätta sig mer och mer på tålamodet, vilket inte går direkt hand i hand med trotsen. Tur man har allt det där underbara också, så man har lite att leva på.

    1. elsiesparon skriver:

      Åh vad jag känner igen mig, och med tanke på att du skrev förra kommentaren okristligt tidigt så kan jag bara säga kämpa på! Även om jag beklagar mig och ligger två år före dig så blir det verkligen bättre och bättre på alla plan.

      Så kämpa på och hoppas nyårsmiddagen blir finfin!
      Kram

Lämna ett svar till Jennie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.