4 Comments

  1. Jag känner absolut igen mig, även om jag inte är mamma. Men det värsta för mig är inte inspirationslösheten och rastlösheten i sig, utan frustration ÖVER det. När jag försöker göra nåt åt problemet, som att gå på stan, och det inte ”läker” mig blir jag bara ännu mer frustrerad. Så nu kör jag med en ny grej.

    Acceptera. Acceptera att jag är lite deppig just nu. Känna att jag bara vill ligga under ett täcke och faktiskt göra det. För mig blir det totalt motsatt effekt om jag tvingar psyket och kroppen till en helkväll i baren/resa/liseberg för att.. det är så man lever? Nej, acceptera. Stanna upp. Skriv ner allt du vill göra i en punktlista. Då blir det ett fysiskt åtagande, inte bara en abstrakt ambition. Välj en grej och börja lite smått, kanske research på nätet eller så. Så får man lite rörelse och sen brukar det rulla av sig självt.

    Sen tycker jag att det känns väldigt bra att, som du säger, vara i naturen lite. Att överhuvudtaget vistas i andra miljöer så att man inte är i sitt huvud hela tiden. Och välj gärna en miljö som kräver någon form av engagemang av dig.

    Stor kram och lycka till! Tänk vilket fantastiskt problem man har, att ha för många idéer..

    1. elsiesparon skriver:

      Tack Dina! Acceptera är faktiskt ett skitbra råd. Vi accepterar det otroligt mycket på hösten, på våren hinner vi inte det för då har alla så otroligt fullt upp. Tack, och lycka till!
      Kristin

  2. Jag tror att många känner sig som du nu oavsett om de druckit kaffe eller ej:). Testa att bryta mönster, se till att få lite egentid eller göra något crazy som att åka till Stockholm och lämna barnen hos sin faster! Kram och hoppas vårdeppen går över snart

    1. elsiesparon skriver:

      Tack Hanna! Snart kommer vi. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.