När jag och Pat var 20 år så åkte vi på vår första långresa. En backpackertrip i fyra månader till Malaysia, Indonesien, Singapore och Thailand. Bodde i små hyddor och klarade oss på inga pengar alls. En underbar resa som vi är så glada att vi har gjort men är på tok för bekväma för att göra nu.
Vi kom hem alldeles lyckliga, magra och helt frälsta i reselivet, sova under myggnät och dyka.
Efter det reste vi en månad varje vinter i kanske fem år till olika platser.
Vi var helt inställda på att vi skulle göra detta igen när vi fick barn och var föräldralediga. Hade t. o. m siktet inställt på en liten ö i Costa Rica som vi besökt. Där skulle vi spendera majoriteten av våra föräldradagar.
Idag är den säkert en Yoga-retreat eller liknande, då var det mest en hippi-lugn-känsla där var och varannan hade en liten bebis på höften insnurrad i sin sarong. Kanske var det en härlig storfamiljs-sekt vi besökte, men trevligt verkade det i alla fall i sekten.
Det är ju bara att göra. Barnen vänjer sig. Sluta curla. Men ingenstans alls under vår tid som föräldralediga fanns en tillstymmelse till ork att ens börja tänka på det här.
Vi ville det fortfarande, jättemycket ville vi det. Men vi tog en dag i taget och överlevde småbarnsåren. Vissa dagar nästan inte. Alla kämpar med sitt, och vårt var att barnen sov så inåtta helvetes dåligt. Nattades i timmar, vaknade flera gånger på natten för att sedan kicka igång tiiidig morgon. Och alla i familjen hade humör därefter.
Det tog kanske fem år innan de sov ok. Vi njuter fortfarande så otroligt mycket av att vi får sova. Kanske det härligaste man kan göra. Få sova och få vara utsövd.
I år fyller de 8 och 10. När de väl kan bära sina egna ryggsäckar – då sticker vi och backpackar med dem. I alla fall en lightvariant.
Bibbi hade klarat det galant. Kanske världen härligaste inställning på den lilla livsnjutaren.
Elsie kanske hade gjort det oxå, men ungefär allt pekar på nej. Så inte hennes grej alls. I alla fall just nu i livet.
Men man skall inte vara så rädd för att låta barnen få kämpa lite, att alltid välja den enkla vägen är väl ändå att curla? Absolut, men man känner väl ändå sina barn och vet vart gränserna går.
Så vår Vi-fyller-40-års-resa blev den gyllene medelvägen där alla kan njuta (men ändå kämpa med sitt). Charterresa med hotell för smidig resa och boende. Flyg direkt Göteborg till Pho Quoc, Vietnam. En bra bas som man sedan kan göra äventyr från. Både tryggheten och äventyret får plats i samma paket.
Barnen älskar basen och vi älskar den ännu mer när vi lämnar den och åker på utflykter. De kämpar med konstiga lukter, knasig mat och kanske det värsta av allt – att vänta. Vi kämpar med andra svenskar.
Nyttigt för oss att kämpa med det oxå.
Och vad är det som skaver egentligen med andra svenskar på långtbort semestern? Här är massa nationaliteter och de allra flesta är från Asien, men ändå står den där rödmosiga svensken ut.
Är det att det gör vår semester mindre exotisk? Att vi valt samma som alla andra? Att vi är vanliga? Att deras störiga beteende påminner oss om hur vi själva agerar eller att vi bara ville koppla bort Sverige?
Kanske lite av allt, men mest att det provocerar så jävulskt med svenskar som beter sig. Som inte är ödmjuka inför det land de besöker, som inte anpassar sig det minsta, som klagar på ditt och datt och som tenderar att bli mer av allt det ju fler de är på samma ställe. Då höjs liksom standard och krav.
De som inte förstår att man reser för att uppleva något annat. Jag gissar att det är där krocken sker på något sätt.
Och som flyger utan att ens tänka det minsta på vad det gör med miljön. (Inte för att mitt dåliga samvete minskar utsläppen – men att jag kan räkna flygresor på en hand de senaste 7 åren gör det)
Eller är det jag som är mest svensk som stör mig på andra svenskar? Antagligen.
Okej, nu skall vi gå mot frukostbuffén och kämpa med hur svensken jobbar buffé. Efter att hen har paxat solstol, tagit selfies snett uppifrån och kollat vädret i Sverige.
Fast man kan ta sin MYCKET goda frukosttallrik och sätta sig i lugn och ro på så många MÅNGA vackra platser❤️
Så vi har det bra. Väldigt bra till och med. Lägger mycket tid på korsord, yatzy, chips, bad och att diskutera värdsliga ting. DET är lyxigt!