Rabarberlycka & rabarberketchup

Vi odlar främst saker som inte kräver så mycket jobb. Tema mycket tåligt och sköter sig själv. Känns som det är vår nya grej även när det gäller barn, hund, hus och allt annat.

Det låter ju inte särskilt kärleksfullt, men det är det visst. Och skönt. Tror bara att man fortsätter att göra väldigt mycket saker i onödan. Saker som barnen faktistk kan göra själva.
Curlandet som bara sker utan att man märker det.

Rabarber behöver t. ex inte särskilt mycket curlande. De bara kör på, är goda och användbara. Himla bra växt det. Blir alltid glad när jag får skörda lite rabarber.

Vänta inte ut dem, de är som godast innan de har blivit för stora.
Tänk dock på att de innehåller oxalsyra som är giftigt i stora mängder. Framförallt bladen innehåller mycket oxalsyra och skall tyvärr icke ätas.

Skaften däremot är syrliga och goda, fyllda med nyttig äppelsyra.

Rabarber kan som bekant användas till lite av varje. Vanligast hemma hos oss är smulpajen där det brukar blandas lite trött frukt från frukskålen + några stjälkar rabarber.
Sen en smuldeg på Müsli, frön, kanel, vaniljsocker och lite olja.
Bra efterrätt!

Sen är faktiskt den här ketchupen en himla bra grej. Gott till grillen i sommar, och en mycket trevlig gåbort-present.

Rabarberketchup, ca 5 dl
1/2 pkt passerade tomater
1 gul lök
1 röd spansk peppar (med kärnor för mer hetta)
6 – 7 stjälkar rabarber, ca 300 g
1 msk olja
1/2 dl tomatpuré
1 dl mörkt muscovadoråsocker
1/2 dl äppelcidervinäger
1 msk worcestershiresås
salt & peppar

Så här:
Skala och hacka löken. Skiva chilin. Ansa och skär rabarbern i bitar.
Fräs löken några minuter i oljan i en kastrull på medelvärme.

Tillsätt resten av ingredienserna och låt puttra utan lock på svag värme i 30-40 minuter.

Mixa till en slät ketchup och smaka av med mer hetta eller sötma.

Mer smaksättning: kanel, ingefära och mer chilihetta