Vi gör vad vi kan & Läkare utan gränser

Bodrum-806

Det är inte bara vädret som känns dystert den senaste tiden. Tänkte skriva massa kloka ord om allt hemskt som händer ute i världen eftersom jag liksom de flesta andra inte kan tänka på så mycket annat. Jo, det kan jag, men världen kommer ikapp mig hela tiden.

Bilden ovan är från ett alldeles ljuvligt semesterminne. Dagen efter Elsies treårsdag. Här står vi hela familjen på stranden på Bodrumkusten. Samma kust där bilden är tagen på den lilla döda treåriga pojken. Bilden jag tror att de flesta har sett vid det här laget. Hemskheter kan man vanligtvis parera en aning, vilket väl är både bra och dåligt. Men inte nu. Tror inte att jag har lipat så mycket åt nyheter förr som jag har gjord de senaste veckorna. Ställt mig samma frågor som alla andra. Hur kan det bara få fortgå? Är det så omöjligt att skapa en laglig väg in? Och summera att det här kommer världen få skämmas över länge.

Sen kan man ju faktiskt göra något, även om det bara blir en liten, liten del. Alla bäckar små bidrar med något, samt att de säger något att resten av världen faktiskt inte bara sitter hemma på sin kammare och kramar sin barn extra hårt.

Här har jag skänkt pengar – Vi gör vad vi kan, och Läkare utan gränser. Men jag skulle även vilja skänka leksaker, prylar, hygienartiklar… Är det någon som vet vart man kan göra det i Gbg? Eller om ni har andra tips på vad man kan bidra med?

Något värmande kommer vi behöva äta hemma hos oss ikväll. Sen krypa under en filt. Länge. Så dagens värmande middagstips, soppa med squash och blomkål.

IMG_9341

Squashsoppa
600 g squash/zucchini
500 blomkål
1 gul lök
1 liter vatten + 2 grönsaksbuljongtärnignar
1 dl crème fraîche
0.5 dl solrosfrö
gräslök

Så här:
Skär squash, lök, vitlök och blomkål i små bitar. Fräs i olja i en gryta. Späd med vatten och buljongtärning. Låt puttra under lock i ca 15 minuter. Mixa soppan slät och tillsätt crème fraîche, smaka av med salt och peppar.
Servera soppan med finhackad gräslök och rostade solrosfrön.

2 kommentarer

  1. Fint och viktigt inlägg! Bilden på den lilla pojken är så otroligt sorglig och samtidigt så viktig.

  2. Jag har lipat av och till hela dagen för den bilden. Kommer aldrig att glömma den. När jag la min lille Nils ikväll så kramade jag om honom extra mycket och lipade lite till. Pojken på bilden är så lik honom, de har samma små ben och han ser ut som Nils när han sover.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.