17 Comments

  1. Haft en toppenkväll (på Magasingatan!) med en Monkey Special avsmakningsmeny, mmm! Tack vare dig! ;)

    1. elsiesparon skriver:

      Hej Cilla!
      Åh så fint! Vad kul, och satan vad sugen jag blev nu….
      Kristin

  2. Mitt i prick! Heaven and hell! Sicken övernaturligt bra beskrivning av hela denna underbara galenskap som är småbarnsfamiljens vardag (och fest! :).

    Jag upphör aldrig att förvånas och fascineras över hur lika mitt/vårt liv känns ditt/ert – och allra mest beror det (förstås!) på kottarna. Dessa älskvärda, påfrestande, fantastiska, tossiga, påtagliga och perfekta små kottar. Just nu, när 3-åringen sussar sött med Carla Veloso och Miguel Camino (Cars) i varsin hand och 4-åringen med sin lilla fågelpyjamas mumlar något otydbart men inlevelsefullt från drömmen, är kärleken total. ;)

    Och nu ska jag lämna finfamiljen för Götet några dagar, varför jag går i dina spår raka vägen till: Hello Monkeyeeey (imorgonkväll) – så, vad ska jag testa tycker du (jag äter allt å lite till)?

    Tack, tack & hej så länge!

    Cilla

    1. elsiesparon skriver:

      Hej Cilla!
      Tack, och vad roligt att höra!
      Jag tror att om vi alla börjar dela med oss av både heaven and hell så är vi nog mer lika än vi tror, många av oss. Alltså problemen och glädjeämnena är ju egentligen ganska enkla och förutsägbara, så det är skönt att veta att andra går igenom samma saker.

      Ååååh Hello Monkey! Blunda, peka och njut! Nä, jag har verkligen inte testat allt så jag vet inte. Sist var vi på den nyare lokalen på Linnégatan och åt deras grillplatå. Mycket mat, prisvärt och jättegott! Fast den finns inte på Magasinsgatan, eller så kanske den gör det nu?
      Ha en supertrevlig kväll och njut!

  3. jenniepennie skriver:

    En riktigt fin fin blogg där jag hämtar energi, inspiration och matglädje!

    Tackar och bockar ännu en gång för alla timmar du lägger ner på bloggen.

    1. elsiesparon skriver:

      Tack Jenniepennie i Amerikat!

  4. Det är uppfriskande när vi vågar prata om hur det är på riktigt och vågar gå ifrån det ”rosa molnet”. För det jäkla molnet gör mig rasande. Hela förlossningskulturen med eftervård som kan gå ut på att behöva dela rum och att inte pappan får vara med som du beskriver, tycker jag är så gammeldags och förlegad. Här verkar inte vårt moderna samhälle hängt med. För här ska vi på ett härligt traditionellt smärtsamt vis föda fram barn och bli övermänniskor och klara av det för det är ”naturligt och vi har det inom oss” och ”du är som kvinna skapt för detta”. Jag var ganska så otrevlig mot de stackars barnmorskorna. Mer stöd åt hela familjen i, som du säger Kristin- antagligen det jobbigaste, mest chockerande och såklart även häftigaste eventet som de flesta går igenom i livet. Snart får du mer balans i livet Kristin! Kram

  5. Ibland är det härligt att höra av andra att även de har det jobbigt. Jag tycker ni verkar ha ett härigt kaos =) Men vi är över lag ganska dåliga på att prata om det jobbiga i livet. Men livet är ju inte altid en dans på rosor. Man går ju inte alltid runt som en nyponros med små barn.

    Vi hade lite tur i oturen när sonen föddes. Jag var sjuk (mycket sjuk!) och då blev det så att vi fick ett eget rum och min man fick övernatta de tre första dygnen.Sedan låg jag kvar några nätter själv med sonen, men vi hade fortfarande eget rum så min man var på BB hela dagarna fram tills vi skulle sova på kvälen. Det var guld värt. Jag tror att det gjorde att vi snabbt blev en ”familj” och mannen fick från början känna sig viktig.

    Det är ju helt sjukt att pappan inte alltid får stanna kvar på BB. I vilken annan situation är man mer sårbar och i större behov av att vara nära sin partner…

    1. elsiesparon skriver:

      Hej Lousie!

      Nej, någon nyponros känner jag mig inte som så ofta,haha! Sen håller jag med dig, det är viktigt att fatta att andra oxå har det kämpigt, och det där med BB är och förblir konstigt.
      Trevlig helg till dig!

  6. Känner igen mig. Håller med på alla punkter.
    Glöm inte hur jäkla grym du är!!! Både hemma och på jobbet!! Och nygg är du också, och superkul, och en fantastisk vän (även när du inte svarar i mobilen), inspirerande, modig och den bästa jag vet på att fixa mys!!!!

  7. Du sätter ord även på min känsla. Å skönt att man inte är ensam om den känslan utan att man tvärtemot delar den med många, nästan alla kan jag påstå. Det sliter och river att vara förälder och ibland är man galen på underverken. Men you gotta love it på något självplågarsätt :)

    1. elsiesparon skriver:

      Ha,ha, självplågarsätt!
      Trevlig helg till dig Johanna!

  8. Hela livet är i vågor och finns inga dalar finns inga besök på den vackra toppen:) er blogg är helt fantstisk! Helt undebar och en jätte bra kombination av allt, fortsätt i era spår och dela med er av de ni känner för:)

  9. Fina, fina kickan! Det bästa med dig är att du säger vad jag tänker – men aldrig kan formulera så bra som du gör. Hang in there, så reviderar vi SPA-helg till SPA-vecka asap. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.