Öland

Nu åker vi över Ölandsbron på väg hem till Götlaborg. Vi har haft vår årliga minisemester med bästa vännerna. Det är alltid lika fint, men de här dagarna har varit som magiska. Dagar som gick rakt in i hjärtat. Det här med att få hänga med de människor som betyder så mycket, är så viktiga och har funnits där jämt.

Det är alltid fint, men den här gången har även allt annat klaffat. Vädret har som bekant varit fantastiskt, Lovisas stuga som bara låg meter från öppna havet och vackra, vackra Öland. Som en fanfuckingtastic Pripps blå reklam.

När vi träffades förra året spöregnade det hela tiden. Det var mysigt det ock men barnen hittade inte alls sina roller och det var en jädra massa käbbel och bråk. Eller det var slagsmål. Många bestämda damer på en och samma plats som rök ihop. Mest var det Elsie som inte alls hittade sin roll och bara försökte på det ena sättet efter det andra. Alla vuxna som så gärna ville hjälpa till men, det var liksom något de behövde lösa lite själva. 

Men precis som med allt annat med barn så går det i perioder och omgångar, och de här dagarna har det fnissats och lekts som aldrig förr. Åtta nakna, lyckliga och rufsiga sommarbarn. Och jävligt nöjda föräldrar som har suttit i skuggan och druckit iskalla dagens. Får jag välja en plats på jorden så är det nog i en hammock tillsammans med Theresa, Lovisa och Cecilia. My happy place helt enkelt. I skuggan tillsammans med sina bästisar.

Samma happy place som är precis lika viktigt för mig när jag var en vilsen tonåring som nu. Som att injicera lycka och trygghet rakt in i blodet. Jag är så sjukt tacksam för att ha så fina vänner. Och barn. Och man.

Nedan – sjukt impade barn i vattnet när Theresa och Pat rusade bryggan och slängde sig i vattnet.