2 Comments

  1. Min farmor var en vass och företagsam kvinna som startade sin första verksamhet när hon var 19 år gammal. Hon var inte myndig då, så hennes pappa fick borga för henne. Hursomhelst så startade hon ett litet bageri i Borrby på Österlen. Tyvärr finns hon inte längre och hon saknas mig varje dag. Hon var en ganska komplicerad person, en fantastisk historieberättare med oslagbar humor. En, av alla saker hon delat med sig av rör dels bakverket du skriver om men även dess kusin chokladbollen:
    Förr visste man verkligen att ta hand på ALLT, varenda liten brödsmula och skalk sparades och tillvaratogs, i princip utan att ta hänsyn till dess skick. Vissa saker kunde alltså ibland vara lite småmulna (”småmögliga” på skånska) och då fick en ju vara lite kreativ med ingredienserna för att få till något någorlunda ätbart. Med en rejäl klick smör, kakao och arrack blir ju bevisligen nästan vad som helst delikat! Detta var ingenting konstigt utan tvärtom allmänt känt och vedertaget. Därför kallades dessa godbitar, lite skämtsamt, för ”Hänt i veckan”.

    Farmor var onekligen envis som en gammal get och hävdade in i det sista att det gröna på brödet var penicillin. Hon kunde då rakt INTE förstå varför magen krånglade.. Trots tveksam inställning till matens hållbarhetstid blev hon 87 ❤️

    1. Underbart!! Tack för att du delar. Och så intressant det här med smaker som skall dölja smaker som sen blir klassiker. Som en pytt i panna med worcestershiresås – inte är det för att det är speciellt gott inte:)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.