Tjejmilen och löppepp!
Idag är det Tjejmilen i Stockholm, och min mamma springer det för 21:a gången. Hon har haft lite skadeproblem och motgångar men bara ger inte upp. Så bra och föredömligt. Det behöver såklart inte vara löpning, utan kämpaglöd vad det än handlar om. Det är nog lite trist att hon inte kommer kunna göra lika bra tid, även om inte tiden spelar så stor roll, men att inte lägga ner. Bra jobbat mamma Gunilla och kompis Lisbeth! Och så hoppas vi att media kan låta bli att göra reportage om hårband, tofsar, kläder och fika under loppet och kanske istället fokusera på löpning.
Jag fick ett mejl från Therese som jag tänkte dela med mig av (och jag frågade även Therese om jag fick det) , nu var det ett tag sedan men det känns lika viktigt nu som då. Jag blev så glad av det för det andades så himla mycket kämpaglöd och pepp. Så tack för det Therese!
Hej!
Nu är det inte första gången jag skriver till dig. Men jag anser att du är en kvinna med många goda recept samt träningstips. Så varför inte fortsätta fråga och hoppas på svar :)
På lördag är jag anmäld till Karlstadstadslopp som är 10 km. Jag börjar tveka. Sprang min första 5:a när Vårruset var i stan.
Härlig känsla till tusen. Jag vet att jag inte kommer orka springa en mil men självklart fixar jag 5 km även om det kommer bli lite tungt när det bara är asfalt. Men jag tvekar, ena stunden; kör Therese, runt kommer du och jäklar vad stolt du kommer få när du går i mål och andra; äsch, kör nästa år när du är tränad så slipper du göra bort dig inför dig själv och de som tittar på.
Hjälp! Har du några peppande råd, tankar?
Med vänlig hälsning, Therese
Hej Therese!
SPRING!!!
Inte för att du måste, inte för att skall bevisa något eller för att göra bra resultat. Utan för att det är kul, du kan och du är frisk:)
Pallar du 5km så pallar du 10km även om det kanske inte kommer gå så fort som det hade gjort om du varit lite mer tränad.
Vad jag kämpar för är att bara hitta löpglädjen och skita i alla de där anledningarna till varför man inte skall göra saker. Du kommer vara nervös, tycka att det är skitjobbigt och sedan vara grymt nöjd att du gjorde det. Och framförallt kommer du fortsätta löpträningen efter loppet med en skön känsla.
Så jag tycker absolut att du skall springa, och om självförtroendet tryter så säger du till alla att du struntar i tiden, ser det som ett träningspass och fokuserar bara på att ta dig runt!
LYCK TILL!
/Kristin
Hej!
Jag vill bara berätta att jag gjorde det.
JAG sprang en mil. Woho! Tog dig på orden och vart väldigt peppad. 1,10 vart det är och sjukt nöjd.
Tack!!!
Bra jobbat Therese!! Åh det är så härligt när man vågar utmana sig själv och kroppen svarar!
Själv står jag inför min största löparutmaning om endast en vecka. Halvmaran. I Bologna, Italien. Hjälp!
Men jag vet att jag kommer att älska det även om jag kommer att bli halt, nästan dö och få kramp miljoner gånger under loppet. Och när man inser att kärleken till löpningen inte kommer att dö bokar man nästa lopp innan man sprungit det första. Nämligen Göteborgsvarvet. Lopp ska förenas med en trevlig resa, hotell med mannen (som är min partner in lopp) och riktigt bra mat/restauranger tycker jag och det är här du Kristin kommer in. Vilken restaurang ska vi boka in oss på? Vi har inga barn med oss utan två vuxna, trötta men väldigt lyckliga som tagit sig runt i 21 kilometer. Inte läge för småplockig mat för vi kommer säkert vara hungriga också. Det får vara dyrt, riktigt dyrt. Tack på förhand för tips! Och grattis igen Therese!