När pepp kan skita ner sig

Kul att ni frågar efter träningen, kul att ni tycker att det hör hit. Det tycker ju jag med. Tycker att det är en självklar del här bland all mat och dryck.

För även om vi verkligen försöker att prioritera in träningen så är det den som ryker när tiden inte räcker till. Får man inte in den tillräckligt ofta så blir det jobbigare på alla sätt att snöra på sig skorna. Och snöras de inte på tillräckligt ofta så pajar hela jag. Denna onda spiral.

Både kropp och sinne slår bakut och börjar sura. Allt blir tungt och motigt. Jag vet inte hur många gånger jag behöver få det här bevisat för mig.

Till och med Elsie sa häromdagen, -Du kanske skall ut och springa lite Mamma! Åh, mitt kloka barn som förstår att jag behöver komma ifrån lite och sortera mina viktiga tankar, tänkte jag. – Din rumpa är verkliga JÄHHEETTE stor! Jaha, du menar så…ja durå typ ba fem. skitliten. skitunge.

Ju mer hets, dieter och viktstress som omger oss, desto högre har kladdkakans fana vajat här hemma. Ännu en ny hälsotrend på löpsedeln gör att jag nästan vill promota socker och kalaspuffar.
Kanske inte är helt rätt väg att vandra med tvärt-emot-trots.

Det saknas forum med rekorderlig mat och rekorderlig träning riktad till småbarnsföräldrar. Alla andra med för den delen, men familjepusslandet är och förblir ett gissel.
Antingen är det för hard core eller så är det alldeles för trist och mjäkigt. Säg gärna emot mig, och/eller tipsa om ni har hittat några bra ställen.

Bara gör det.

Oftast kommer orken och energin en bit in på rundan, men inte alltid. Det är inte alltid det lossnar. Man kan ha perioder som känns som konstant uppförsbacke. Jävliga perioder. För mig om jag har kommit av mig för mycket, varit förkyld, skadad, sur eller vad som.
När man känner att pepp kan skita ner sig. För att visst blir det bättre med bra kläder, bra musik, varierande terräng och en god gryta som puttrar på tills man kommer hem. Men ibland är det också bara motigt och trögt och man får bara göra det.

Ibland känns det som att många tror att löpning skall vara så där härligt, men det är nog inte min grej för det var jättejobbigt bara. Inte alls härligt.
Har man en för lång svacka så kanske det är dags att bryta av mer ordentligt. Testa någon annan träningsform, byta miljö helt, skaffa en träningskompis, köpa en träningscykel eller vad som helst som kan ge lite nytändning.

För min del så har jag bara behövt att komma upp på hästen igen. Kämpa. Slita. Någonstans där framme kommer belöningen om man bara knegar på. Och idag var dagen. Idag hade jag spring i benen igen. Älskar spring i benen.

Så idag tog jag mig an backträning i Brudarebacken och körde slut på mig för kung och fosterland. Satan vad jobbigt, och helt underbart att känna när orken har börjat komma tillbaka. I morgon kommer jag knappt kunna gå, men det är det värt.

Pallrar man sig upp för backen så får man sitta i den här stolen och titta på utsikt, rovfåglar och fågelskådare. Ett bra ställe för egentid.
Och springer man ner för backen på andra sidan så är det ett hav av de här snygga överblommade, giftiga sakerna som jag aldrig minns namnet på.

Mer på temat