En stackars liten utskälld knöl eller en K-märkt hjälte?
Potatisen har hängt med oss sedan många år tillbaka och räddat oss genom svåra torftiga tider. Visst vi behöver inte äta mängder av den på samma sätt som hårt knegande bönder, men jag kan allt tycka att den får lite väl mycket skit nuförtiden. Antingen från kolhydratmotståndare eller från den stora massan som inte har så positiva erfarenheter från skolmatsalen.
Det är fortfarande en god, prisvärd, närproducerad knöl som innehåller mycket nyttigheter.
Främst har den kanske fått kritik för att ha högt glykemiskt index (GI). Det stämmer att potatis höjer blodsockret snabbare än exempelvis pasta och ris, men det är viktigt att komma ihåg att potatisen sällan äts ensam och att det är hela innehållet i måltiden som påvverkar blodsockersvaret. Om potatisen äts tillsammans med livsmedel som har lågt GI, exempelvis baljväxter, kommer måltidens GI att minska.
Det är även en tacksam knöl att variera och det finns bra mycket mer sorter och egenskaper än vad vi har fattat i Sverige. Skulle vi alla vara beredda att handla eko, närproducerat och kanske även addera några extra slantar så skulle vi ha ett mycket roligare utbud.
Sen tror jag många förvånas över att det är så viktigt som det är att välja ekologiskt odlad potatis. Vi tycker liksom att en jordig, svensk rotsak redan känns så reko, men potatisen är faktiskt en av de grödor som besprutas mest i Sverige. Besprutning som sen sprids vidare till skog, regn och sjöar. Och värst är faktiskt King Edward. Så heja ekoknölar!