Basilika Magic Mountain

Vill jag tipsa om den här grymma basilikan som går under namnet Basilika Magic Mountain.
Förutom att den är väldigt snygg i sin purpurfärg så är den även något så ovanligt som en tålig basilika som pallar lägre temperaturer. Det gillar man.
Vi har odlat den i kruka på altanen, halvsoligt läge, där den har trivts bra. Men även tacksam att odla ut i rabatter, jättefin kontrast till andra växter.

Den är mild i smaken, doftar gott och funkar fint att använda till det mesta, känns det svårt att testa runt så använd den där basilika känns rätt.
Även en bra växt för bin, humlor och fjärilar ❤︎

Från bloggarkivet, 2014

Sen en härlig grej. Semester. Utan barn. Det är dags.
Vi har haft en riktigt härlig sommar, men barnen tar ALL plats. Från morgon till sen kväll.
Barnen har haft en skitkul sommar, vilket gör päronen lyckliga ända in i hjärtat. Att vi har haft massa underbar kvalitetstid ihop hela familjen.
Men jag och Patrik har inte hunnit avsluta många meningar till varandra. Och det känns så farligt det där, att man inte kan prata längre. Det är nästan ingen ide att påbörja det man gått och tänkt på eftersom jag blir avbruten snart. Lika bra att vänta tills lugnet infaller sig. Fast hemma hos oss gör det väldigt sällan det.
Så jag saknar att få prata om både viktiga och oviktiga saker. Få vända och vrida på saker och veta att vi kommer prata tills det känns nog. Det känns som att jag har extra mycket tankar i huvudet just nu. Som man ofta får när man drar ner på tempot, besöker många fina platser, träffar vänner man träffar alldeles för sällan och undrar hur och vart man skall leva sitt liv. Vad och vart jag skall jobba. Inga konstiga funderingar utan enbart de där vanliga meningen med livet tankarna.
Så jag saknar att få prata, och även att inte prata. Att få dela tystnad, lyssna på musik och allt annat. Och hade vi inte haft två underbara, friska barn som fyllde vår tid så hade jag saknat och beklagat mig över en jädra massa andra saker.
Så det är klart att vi är lyckligt lottade som saknar dessa triviala saker, men ändå så viktiga saker. För att skita i dem, och sluta kämpa för att få dem är livsfarligt. I alla fall för ett förhållande.
Just nu åker vi över Skaraborgsslätten på väg tillbaka till Göteborg efter att ha lämnat barnen hos sin mormor och morfar. Njuter av lugnet i bilen och lyssnar på en P1-dokumentär. Väntar in sjörapporten som börjar snart. Sen Ekot. Varför? Därför att vi kan.
Det spöregnar och jag gissar att det inte bara är vi som njuter utan även åkrar, skog och markägare. Speciellt björk verkar behöva lite vatten då den redan börjar gulna.