Vilken dag det har varit, sikket väder, och vad mycket enklare allt blir när man kan göra det mesta ute. Äta, måla med vattenfärg, kasta saker och sparka boll. Så nu leker vi ute fram till oktober – joho! Här ska bli ett Ur & Skur hem, undrar vem som snabbast kommer vika från den idén, jag eller Elsie…..moi!

Det känns även nyttigt att byta matbordsmiljö ibland. Även om vi verkligen inte ville att det skulle bli så så är matbordet en plats som blir mycket tjat, och att bara byta miljö rubbar visserligen även bra men framförallt dåliga rutiner.

Sen till dagens viktigaste händelse, att idag är min pappa Roland ledig, för gott! Han jobbade sin sista dag igår och intog pensionärslivet idag. Jag har pratat om det hela dagen för det känns så stort, så välförtjänt, bra och stort. Mina föräldrar är sådana där fina knegare som jobbar på , ställer upp och hjälper till överallt. Under min uppväxt så jobbade pappa på Ica under veckodagarna, och på helgen turnerade han kring Skaraborgs folkparker med dansbandet Bosses Team. Han är snyggingen näst längst till vänster på bilden och spelade saxofon och sjöng.

Jag minns att min bästis David och jag brukade gå in och titta på honom på mornarna där han försökte sova. – Ska vi titta på min pappa, han sover, kul va?

Jag har ju en nyfunnen stor respekt för föräldrar som inte får sova tillräckligt och imponeras av att de orkade så bra som de gjorde. Och sen, något som inte vi har kommit till ännu, men jag anar att jag kommer få nyfunnen respekt/tacksamhet även där, allt dettta skjutsande. Trots att vi cycklade mycket, så känns det som att man skjutsades av sina föräldrar hela, hela tiden. Fotboll, stallet, brukshundsklubben, volleyboll, kompisar, discon och allt annat. För att sen sitta och vänta tålmodigt medan man ryktade någon häst som man fantiserade om var ens egen så det gick väl antagligen inte så fort.

Jag hade hela min tonårstid en otvivelaktig vetskap om att jag kunde ringa dem jämt.  Vart och hur långt bort jag än var så skulle de kommit och hämtat mig. Inte något jag gjorde så ofta men tryggheten i att veta det.  Jag hoppas verkligen att vi kommer ha, i alla fall nästan lika stor ork med våra barn som de har haft med sina, dvs mig och min syster.

Hur som helst så är jag glad att han kommer få mer tid till sig själv nu och även kan pyssla med allt han gillar, som trädgården, min mamma, sina barnbarn…nä sig själv först och främst! Grattis pappa till sköna dagar framöver, det är du gott värd!

Ps. Elsie och Bibbi kommer med tåget imorgon, och jag skulle gärna vilja ha skjuts till gymmet på torsdag, Ok? Ds.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Till toppen
Text går ej att kopiera