Ni vet de där föräldrarna man ser ibland som har gett upp, som helt enkelt inte pallar mer. Det tomma ansiktsutrycket, som antagligen brukar var lite mer på alerten när barnen löper amok.
Som brukar bry sig om hur det ser ut och låter. Någonstans rann bägaren över, och efter det reageras det bara om barnen är i livsfara, allt annat passerar. Den föräldern som man lider med, tycker att det är skönt att inte vara och även tycker att nu får hen allt säga åt dem. Den mamma är jag idag. Hon är inte så kul.
Nya tag, nya krafter. Hörs i morgon!
Tror att alla mammor har varit där åtminstone nån gång. Bryt ihop och kom igen.
Barnen brukar överleva om det inte händer för ofta!
Tack Eva!
Hej! Vill bara säga att det är skönt att veta att det inte bara är jag som känner så. Min dotter på 2 år och 9 mån kör skiten ur mig med. Tack för en härlig blogg. Mycket igenkännande!
Kämpa på Anna och tack för pepp:)