Lyfter upp en fråga som jag gärna vill skriva om, men tänker själv att jag ältar, men här kommer det igen. Hoppas det är ok Erica att jag delar med av din fråga:)
Hej,
Jag är så nyfiken när du ger tips om (enligt mig) väldigt goda maträtter, äter era barn samma mat? Tex denna goda sallad skulle jag älska att göra som fredagsmiddag, men barnen (2,5 och 5 år) skulle inte äta. Och då känner jag att måste laga egen mat till dom. Generellt är jag ”emot” att laga vuxenmat och barnmat. Alla får minsann äta den maten som ställs fram på bordet. Men detta leder till att jag som vuxen ”missar” väldigt mycket god och enkel mat. HoppS du är med på vad jag menar… 😄
Jag fattar precis med på vad du menar. Det tror jag alla med småbarn gör.
Man pendlar friskt mellan ett hejdundrande curlande i hopp om lite middagfrid till att nästa dag bah -Jamen nu är detta vad som serveras idag. Passar det inte fröken så går det bra att stå över. Barnen fattar nada. De fattar varken svängningarna eller vilken fröken hon menar?
Fast jag gissar att vi vanligtvis hamnar någonstans mittemellan och sen beroende på dagsorken vilket håll det drar åt.
Först tror jag vi måste skita i alla de överhängande kraven/tankarna/råden på hur och vad våra barn skall äta?
Hur får vi i dem grönsaker, ordentliga måltider, begränsar socker, godis, småätande och annat som är viktigt för oss. Som med allt annat så är det farligt när vi fokuserar för mycket på något. Då slår det oftast över åt ett annat håll.
Hör ni till dem så frågar och undrar – jamen då får de nog i sig ganska bra ändå. Växer de så får de näring på ett eller annat sätt.
Däremot kan vi försöka grunda lite sunda vanor men inte trycka ner det i dem. Och vi behöver framförallt inte vara sådana närings- och sockerpoliser som många verkar tro.

Sänk ribban
Sunda vanor där det finns grönsaker, lite matro, lite rutiner och en inbjudan till att mat är kul och ni barn är välkomna att vara med i det. Låt inte mat bli något man bara bråkar om.
Det är inte hela världen om det är snabbmakaroner och köpeköttbullar då och då. Vill de inte äta så gör det inte till en allt för stor grej. Bjud in dem till att vara med och bestämma istället.
MEN, nu var det ju inte riktigt det vi skulle prata om. Utan det här med vuxenmat vs barnmat, eller att göra avkall på allt det där goda eftersom man inte tror att barnen kommer äta det.
Vill först nämna att våra barn är hederliga, kräsna snabbmakaronerbarn, och vi som jobbar med massa mat – hederliga snabbmakaronerföräldrar vi ock.
Så sluta tro att det råder matro och middagsperfektion hos alla andra för det gör det inte.




Så här gör vi
Vi gör ungefär så här och det är varken någon genomtänkt plan eller nytt på något sätt, men det funkar ganska ok.
- Maten är den som finns på bordet, punkt slut. Det har de fattat och tjatar aldrig om att de vill ha något annat.
- Det är icke välkommet att foka på allt man inte gillar. Man smakar thats it. Gillar man inte just det så finns det alltid något man kan äta. Det är roligare om ni berättar vad ni gillar. DET har jag tjatat mycket om och det har gått in.
- De får vara med och bestämma, men bara lagom mycket. Alltså såpass så att de känner att de är delaktiga på något sätt.
- Vi serverar inte olika rätter som vardagsmat, men maten är oftast ganska formbar. Dvs allt blandas inte ihop, eller blandningarna anpassas medvetet eller omedvetet.
- Det finns alltid alternativ.
Så kan:- mamma sluta noja att barnen inte skall äta ngt alls.
- alla kan pussla i hop själva efter vad man är sugen på.
- barnen kan snabbt kolla in bordet och se saker de gillar.
- Så man måste duka fram en buffé av småskålar. Nope – men det ni redan står och skalar, hackar, kokar kan hamna i några egna skålar oxå (loppisfynda fina små skålar så blir det roligare att duka middag)
- De säkra korten på bordet – de vi vet att barnen gillar, tillför något bra och vi har det alltid hemma. I vårt fall: en skål med keso, ärtor, majs, morotsstavar, makrill i tomatsås, nötter, bönor, hackat kokt ägg… alltså något av det.





Och helgmaten?
Ibland har vi ork att göra det så bra som man alltid skulle vilja, att vi hittar lösningar så att alla blir nöjda. Att styrkan eller kryddan sitter i såsen bredvid, att löjrom byts mot kalles kaviar..typ.
Sen ibland lagas det såklart olika mat. De får sin favorit och vi får vår. Så får det vara ibland oxå. Men ofta kan man hitta vägar att få det att funka.
Klokt Kristin!
Jag är nog den minst bloggläsande människa i modern tid, men här gillar jag att vara!
Kram🤗
Åh Emma så fint att höra. Det gjorde mig glad. Kram på dig!
Tack Kristin! Du inspirerar alltid!
🙏
Tack Jennie!
Tack, vad glad jag blev för inlägget! Ja, ägg, turkisk yoghurt och keso gillar mina.
//Erica (den dära som skrev frågan 🙂)
Tack den dära Erica!🙂