Fick en fråga från Johanna för ett tag sedan som jag vill lyfta fram lite. Hon skrev så här.
Jag tycker det är intressant att höra om hur du ser på den eviga balansen. Inte så mycket mellan jobb/barn etc utan mellan träning, äta bra utan att bli rabiat. Jag var rätt rabiat ett tag (inga snabba/vita kolhydrater, knappt en potatis) och visst, det var ju kul (för mig) att jag kunde se mina magrutor, men samtidigt älskar jag ju mat och allt därtill. Träningen tummar jag dock inte på, det är 3-5gånger i veckan :)
Den eviga balansen är en bra beskrivning för det är verkligen vad det är. Det vore så mycket ljug att säga att jag inte bryr mig, för det gör jag görsketamycket. Sen bryr jag mig inte alls på samma sätt som i yngre dagar och har ett mycket bekvämare förhållande till både mig själv och den här balansen.
Så ålder och barn har som man förväntar sig medfört ett lugn, större perspektiv och sundare inställning till allt detta. Samtidigt som det har medfört en stress för att man inte hinner ta hand om sig själv och en åldersstress som inte direkt synar rynkor m.m utan snarare hur min kropp mår.
Vad som är vad i hela balansen är skitsvårt att säga. Alltså jag tror, eller i alla fall vill tro, att jag främst tränar för att må bra i sinnet och bevisar det gång på gång hur jag mår utan träning. Trött, lättirriterad, stressad och framförallt sur över alla fjantiga anledningar till varför det inte har blivit någon träning.
Sen hur stor del av allt det där som är rent fysiologiskt och hur stor del är jag som försöker leva upp till ett ideal är inte helt enkelt att veta. För visst är det idealet av att ha en snygg kropp, men även idealet där jag på ett snyggt sätt lyckas pussla ihop allt. Där jag är medveten och har koll. Vi har adderat helt nya krav till den här listan, och något som förvisso känns uppfriskande är väl visserligen att vi ställer nya krav även på männen.
Även medelålders gubbar i viktiga positioner har allt fått nya krav på sig. Såklart inte lika mycket som oss kvinnfolk, men det finns en ny pondus i att vara vältränad. Att ha det så gott ställt så att man hinner lägga massa tid på sig själv och ha karaktären att göra det. Helhetsbilden av oss med ett snyggt hem, jämnstäldt förhållande, miljövänligt tänk, sund och med ett meningsfullt jobb där vi utvecklas som människor.
Jovisst har vi adderat nya krav i form av lifestyle, och det har blivit en jädra klassfråga på kuppen.
Och det här med att se magrutor, balansera kost och vandra stigen ner mot rabiat. För mig just nu så är det en avlägsen stig, så den balansen är tack och lov ganska enkel. Det finns liksom inte tid eller ork till det.
Jag hade gärna haft mer tid till att träna alla former av träning, haft en PT och någon som lagade en perfekt hälsosam variation av rawfood, paleo och allt annat till mig. Det kan man så klart göra själv, och det går naturligtvis att kombinera ett überhälsosamt levene med livspusslet, men tid och ork.
Så jag vandrar på den svenska lagom-stigen och väljer bort en jävla massa krav som jag ändå inte skulle kunna leva upp till. Tar även klassiska träningsselfies på mig själv lite uppifrån som gör så att man ser lite smalare ut.
Jag kan nästan bli förbannad på folk som bor på gymmet och som låter sig bli helt upptagna av sina kroppar. Eller som bli blinda i sina dieter. Bortskämda västerlänningar som inte har något bättre att lägga sin tid på. Samtidigt som jag fattar att det ofta ligger mer underliggande orsaker än vad som syns. Vi famlar väl alla efter att ha kontroll på något plan och hitta den balans där vi tror att vi funkar bäst.
Just nu är jag i en träningsfas som jag trivs med otroligt bra. Det är väl inga konstigheter egentligen men den har bara medfört ny insikt, och det tackar jag både Hellweek och PS-träningen för (för er som minns det). Skall utveckla den insikten snart.
Hur tänker ni kring det här? Kring balansen och kraven? Vore himla fint och höra lite av era kloka tankar.
Det här är så himla viktigt. Det råder en sådan hälsohets i samhället just nu att jag blir alldeles matt. Och visst påverkas även jag, även om jag försöker att se på det med ”nyktra” ögon. För det är ju svårt att inte dras med, istället för att känna efter och lyssna på sig själv. Vad mår jag bra av? Den individuellt anpassade kosten finns inte längre känns det som, man ska helst in i ett fack: paleo, glutenfritt, veganskt, 5:2, LCHF, you name it. Var finns balansen? Visst kan det finnas en hel del som är bra med de olika trenddieterna. Och en del har ju intoleranser, det säger jag inget om. Men för de allra flesta tror jag att det skapar dåligt samvete så fort man äter något som är ”otillåtet” enligt just den diet man själv håller sig till. Och det är SÅ ledsamt. Din blogg innehåller en sådan fin blandning av all sorters mat och jag tycker så mycket om att läsa den just därför. Den utstrålar balans och framförallt matglädje och nyfikenhet, vilket smittar av sig! Det är hit jag återvänder när jag vill ha en paus från allt som är onyanserat och ensidigt. Fortsätt att skriva om PS-träning, hellweek, chokladbollar, vardagssoppor, vegorätter, långkok och gourmémiddagar! Jag skulle kunna skriva en uppsats om detta men jag tror jag slutar nu :-) Kram!
Åh tack Linnéa!
Jag känner att jag, snart 40 år, äntligen kommit till ett läge i livet där tiden finns att lägga på mig också (barnen blir ju större och klarar sig faktiskt själva en timme eller så).
I min strävan efter balans har jag insett följande, som jag oftast följer:
– Träna så mycket/lite så att grundstyrkan/konditionen finns kvar. Det är jäkligt jobbig att ”starta från noll” många gånger.
– Träna för min mentala hälsa främst (herregud vad jag kan grubbla om jag inte får träna!).
– Livet ska vara trevligt också, ät och njut (detta innebär också att jag inte väger som jag skulle vilja men det är ok!)
– Anmäl dig till tävlingar som man måste träna inför. Gärna med lagom mellanrum så att jag inte dippar direkt efter en tävling. Nu 2015/2016 blir det klassikern. Jag har tjuvövat under 2014 men nu den 13/6 går startskottet på riktigt.
– ALLA tävlingar ska firas. Med bubbel och god mat.
Jag skulle vilja få in mer eftertanke på kosten och återhämtning. Musklerna beter sig ju iiinte riiiiktigt som när man var runt 20. Däremot är pannbenet tjockare i runt 40 så det kanske jämnar ut sig ;-)
Hon är klok där bakom det tjocka pannbenet! Fin dag till dig Madeleine!
TACK för att du delar med dig av dina tankar!
Vettiga och intressanta tankar! Det är verkligen sant det där, med att hela lifestyle grejen tagit över. Tycker det är superintressant att läsa om sånt här, andras tankar om den berömda balansen.. För min egen del så har jag nog aldrig haft så här mycket balans, och välmående i mitt liv. MEN detta medför också att jag väger 10 kg mer än jag gjorde under de åren jag bodde på gymmet, räknade kalorier varje dag, hetsade och höll på. För trots mitt välmående är just den där vikten något som ändå stör mig, vilket jag önskar att den inte gjorde. Jag vet att jag behöver vara så extrem i min kost och träning för att vara ”smal” och tycker egentligen inte det är värt det, för jag duger såklart som jag är nu med.
Det skulle vara intressant att få höra dina tankar om balans, träning och kost lite mer utförligt. Din grund liksom! Min är mycket vegetarisk mat, mat lagad från grunden, gröna juicer, promenader och yoga. I där hör också goda middagar, vin och långa sovmornar. Det jag vill få in (och har varit duktig med det senaste!) är styrketräning, mer pulshöjande träning, mer protein och lite mer power liksom.
Hel roman här, men ämnet intresserar mig så mycket!
Kram!
Tack Emma för att du delar med dig! Hoppas du mår bra och trivs med dig själv vilket du verkar göra. Bra att du inte bor på gymmet längre, det låter tråkigt. Och att sluta störa sig helt på vikten, det är så klart lättare sagt än gjort:) Heja Emma!!
Bästa, bästa Kristin! Jag håller med dig i så mycket som du skriver, ja förmodligen allt. Jag har i och för sig alltid haft ett hälsosamt förhållande till mat, även om jag periodvis provat nån paleomånad, ätit jädrigt onyttigt andra månader osv. Hur hälsosamt är det kan man fråga sig? Men det har liksom aldrig gått över styr åt något håll, jag har väl ett gott psyke, uppfostran, och livsstil som gör att jag kan balansera på den där fina lagom stigen. Dessutom har jag hängt i stallet sedan barnsben och det sägs ju att hästtjejer blir starka tjejer då vi lär oss ta snabba beslut, prioritera osv.
Däremot ska jag inte sticka under stol med att jag ju äldre jag blir också mer och mer trivs med min kropp. Dels för att den ”omformat sig” och liksom blivit mer jämn ju äldre jag blivit, men också för att den blivit mer tacksam och svarat på träning på ett annat sätt än vad den gjorde när jag var tonåring. Jag är lång (173) och när jag var tonåring så var benen långa, rumpan lite stor och inget hängde liksom ihop. Bröst fanns inga när andra fick sina så oproportionerlig var bara förnamnet.
Nu när jag är äldre så har jag insett att jag har en mer än okej kropp. Vad HÄRLIGT det är att ha insett det. Och vad HÄRLIGTdet är med mat, både ohälsosam i perioder och hälsosam däremellan, och SUPERHÄRLIGT med all typ av motion. Promenader, löpning, crossfit, vandra till fjälls, ta en cykeltur, hoppa upp på hästen osv.
Att passera 30-årsdagen alltså. Förjädra fint alltså.
Du är klok Viktoria! TACK och fin dag till dig!