För fjärde gången är jag och hälsar på Cissan i LA. Första gången för snart 10 år sedan åkte vi tillsammans hela kompisskaran när Cissan och Per skulle gifta sig.
Då åkte vi till LA för att sen bila vidare till Vegas och vara blommiga små brudtärnor. Så kärt minne!
Några år senare flyttade de till LA och vi åkte över hela familjen och semestrade. Så kärt minne det oxå!
Ännu några år senare åkte jag över och vi gjorde Nyfiken Grönare under tio intensiva dagar. Så roligt, svettigt och så kärt minne! Och nu var det dags igen. Denna gång för att skriva färdigt vår uppföljare Nyfiken Grönare.
Nu vill man såklart helst ha sina vänner nära, gärna att de allesammans bodde i grannhusen. Men det är inte fy skam att få den här typen av kvalitetstid tillsammans. Att få hoppa in i varandras vardag, traska i mataffären och gå promenaden till skolan eller hänga i stallet som när vi var småkottar.
Visserligen extra roligt att hoppa in i vardagspussel i LA där allt känns som en film, men att följa med i varandras vardagsysslor gör man för sällan. Det är något fint med det.
Sen såklart väldigt roligt att få göra jobbprojekt tillsammans. Som en bok. Oxå väldigt härligt att vara på egna äventyr utan resten av familjen, och då även få sakna dem riktigt ordentligt. Veta att Pappapat samtidigt roddar allt pusslande därhemma.
Njuter för fullt av att kunna klämma in ett avbrott i februari-vardagen samtidigt som jag längtar ihjäl mig till kramstunden när de möter mig på flygplatsen. Så tacksam att jag kan få alla de delarna i ett litet paket.
