Grisen i kokgropen

 

God förmiddag!

Här kommer grisen i säcken i gropen. Som jag skrev om tidigare så har vi inspirerats av boken Expedition Mathantverk där man har tagit några steg tillbaka i tiden och prövat lite old school matlagning. Fantastikt fast med lite blandade känslor.

Det är flera av er som har reagerat, en del har tyckt att det här är osmakligt, vilket jag väl kan förstå på ett sätt, men att det är elakt mot djuret kan jag inte förstå.

Den här grisen kom från Activs gård som drivs av Anna och Holger Olin. De föder upp Linderödsgrisar, lamm och Simmental-kor.Djuren växer upp på egenproducerat foder som odlas på gården och slaktas på ett lokalt slakteri. Alla produkterna säljes direkt till oss konsumenter utan mellanhänder. Ett fantastiskt gott kött från glada välmående djur.

Så ett djur som vi vet vart det kommer ifrån, vad och vart det har ätit och bökat och vart det har slaktats. Hela djuret har tagits tillvara på. Det har tillagats med hjälp av eld, jord, trä och sten av sex nyfikna vuxna och fem nyfikna barn i ungefär 10 timmar.

Då tycker jag allt att det är ett större hån mot ett djur att en köpa en billig, importerat produkt där vi inte har en aning om bakgrunden som har har omvandlats till något som inte längre smakar eller ser ut som kött. Här tillagades gris och det smakade gris. Sen är även jag ovan vid att hantera ett helt djur, och har lite blandade känslor för det. Men det är helt och hållet mina dubbelmoralskänslor för djur, framförallt de söta.

Sen trodde jag att vi skulle ha mycket intrssanta samtal med Elsie på fyra år, och Sigge på fem år om varför vi grävde ner en gris eftersom döden är ett intressant ämne för tillfället. Det skötte de ganska bra själva (tror jag?). Grisen var med i leken/snacket/teorierna. Den har slutat andas, det var inte konstigare än så.

  1. Först grävdes en grop där vi lade ner stenar och startade en eld ovan.
  2. Grisen gneds in med lite olika kryddor, grillolja, vitlök, örter  och citron. Knöts ihop  och fick ligga i lite plastskydd ett tag.
  3. Grisen virades sedan in i bakplåtspapper (eller aluminiumfolie vilket vi inte hade) och slutligen i en juteväv.
  4. När elden  brunnit över lades grisen ner i gropen, de heta stenarna flyttades om lite så att de hamnade runt grisen. Sen sattes en termometer  i grisen  med tillräckligt lång sladd för att nå upp ur gropen och jord och gräs lades tillbaka över grisen.
  5. Sen vänta, vänta, vänta och väntade vi.  Den steg väldigt långsamt i början och vi hann tro att det var kört länge, men sakta men säkert stegade den sig upp till 85 grader.

Med ungefär 5 minuters mellanrum kom någon springades in i den lilla stugan med glädejropen – Vi har 25 grader, -Vi har 26 grader gott folk!! Herregud vi har 27 grader,  -Jamen visst blir det grisfest för vi har 28 grader osv.

Vi hade nog lite för få eller för små stenar i gropen, vilket gjorde att det tog längre tid än tänkt. Nu hade vi den tiden, men grisen blev så långbakt så att den nästan inte gick att få upp. Nästan så att vi skulle ha lagt den på ett galler eller liknande. Så det blev kanske inte så fint upplägg, eller fina styckdelar av det hela, men det blev gott!!

Tänk på eldrisken. Ha vatten i beredskap, blöt ner området runt gropen, gräv inte gropen där det finns massa rötter, undvik alltför torra perioder/områden, håll koll på barn och djur och spola vatten i gropen efteråt.

Smaken blev som jag skrev god, och hade jag serverats detta kött vid något annat tillfälle hade jag höjt det till skyarna. Det här blev som när man har stått och lagat något väldigt länge och egentligen tröttnat lite på smaken och doften redan innan man har börjat äta. Och här var det väldigt mycket doft och grissmak. Det blev liksom koncentrerad gis.

Vi serverade den med grönsaker, senapssås, en äppelmoschutney, frisk salsa och rötjut. Vill man testa ett litet mindre projekt så testa på en liten fisk eller lite grönsaker.

 

4 kommentarer

  1. Håller så mycket med dig när det gäller dubbelmoralen. Helst hade jag nog kanske varit vegetarian, har testat i 6 månader men sedan gick jag tillbaka. Resonerade så att inget djur fick överleva på grund av mig ändå (ja rätt löjlig tanke). Idag tänker jag att jag äter djur jag med samvete kan äta. Och det kan ju ni absolut med grisen, den kunde ju inte haft det bättre. Men så svårt det är det där…

  2. Detta liknar pachamanca, ett traditionellt sätt att tillaga kött, majs, potatis etc. som fortfarande idag används i Peru och som vi senast gjorde i juni i år. Det blir gott, men är egentligen bäst om man är många, för det är mycket jobb för det.

  3. Hej Charlotte!
    Används nog på många ställen, även här i Sverige. Min vän Theresa som bott på Samoa i några år minns det här som den vanliga söndagsmiddagen. Kul att ni åt det i Peru, och jag håller med att det var lite väl mycket jobb fast himla kul.
    Ha det gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontroll *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.