Saluhallar & Barcelona

Här kommer mer från Barcelona, denna gång med fokus på saluhallar och liknande ting. Gillar man Saluhallar så är nämligen Barcelona en bra stad att hänga i. De finns, de är många och de är bra.

Den här resan har som ni kanske kan gissa haft stor matfokus. Det känns som att vi har spenderat timmar med att bara tittat och pekat till säljarens stora förtjusning. Sen har vi visserligen ätit och handlat där också, men nästa Barcelonatrip får nog bli ett boende med kök så man kan gå dit och handla ordentligt.

Om man skall nämna några (och de finns många fler än så här) så Mercat d`Hostafrancs på Carrer de la Creu Coberta. Sen måste ni besöka den välkända Mercat de la Boqueria som ligger mitt på La Rambla. Bilderna ovan är därifrån och den är väl värd sitt besök även om det är fullt med turister. Bäst att passa på vid tidig morgon eller kväll. Vill man strosa i mer lugn och ro och verkligen titta på allt så välj några av de andra lite mer åt kanterna.

Vi hängde en del i Mercat de Saint Antoni som låg på vägen bort till vårt hotell. Som ni ser så var det lite glesare med folk där.

Sen åt vi väldigt gott i den trevliga Mercat de Santa Caterina. Saluhall, men med flera bra serveringar. Vi åt på ett juste tapashak där man kryssade för vad man ville ha på menyn och så trillade rätterna in en efter en. Tycker man att det är svårt att veta vad man skall beställa så funkar det fint att peka på saker. Mycket visas upp i montrar eller så sätter man sig vid baren och pekar på mat som är på väg ut.

Här nedan först tapas del dia som var någon form av trumpetsvamp, ägg och tryffelolja. Det har varit mycket god svamp, och ägg som vi har nyupptäckt i Sverige (på restaurangmenyn alltså) känns det som att spanjorerna alltid har varit bra på.

Sen en LÖJLIGT god foie gras fylld carpaccio på vad vi tror var presa iberico. Mycket insprängt fett, otroligt god smak och egentligen mer smak av nöt än fläsk. Vi får prata mycket mer om Iberico sen, denna diva i grisvärlden.

Nedan är det friterade kronärtskockor.

Slutligen även Mercat de Princesa, som inte är en saluhall utan snarare en väldigt juste Foodcourt-variant. Köp en karaff med Sangria, slå er ner och turas om att gå och handla goda saker. En mycket fin känsla att inte riktigt veta vad man skall bli serverad.

Ovan en miniburgare på briochebröd, gaspacho, sangria och croquetas de jamon, de manchego y de alcachofas (en med skinka, en med manchegoost och en med kronärtskocka).

Okej, det här kanske inte faller alla i smaken. Skall erkänna att det nog inte är något jag kommer äta så mycket mer av. Mini-ålar som mest går under namnet gulas efter det spanska namnet Angulas. Jag har inte så bra koll men gulas verkar vara himla rätt just nu, och den fanns på alla restauranger, på allas tallrikar och i alla saluhallar.

Det här känns som ett bra exempel på vad mycket vi måste vänja oss vi livsmedel eller delar innan de känns ok att äta. Vem kom på att man skall äta gulas? Tja, vem kom på att vi skall bryta oss in i de där asätande skaldjuren som bor nere i dyn på havsbotten. Jojo, ta bara bort bajsträngen så är det en delikatess. Eller jag och Michael fotade surströmming igår på jobbet (eller rättare sagt JAG, han den där andre försvann när det väl kom till kritan) vilket också är en högst tvivelaktig rätt. Så det där är bara vana och paketering. Gulas var tydligen snabb, billig mat som fiskare åt ute på båten förr och nu har den istället flyttat in i på restaurang och priset har väl antagligen skjutit i höjden.

Vi hade så klart alla haft ett annat förhållande till mat om vi själva hade (helst odlat, fiskat och jagat) jobbat mer med den i sin originalförpackning. Alla förpackningar och varianter av förbehandling gör att vi kommer längre från själva varan. Det kommer vi inte komma ifrån men att i alla fall ibland påminnas om hur maten ser ut från början. Ännu en bra anledning att strosa i saluhallar, och om det finns möjlighet även äta där.