Medveten om att det rabblas ofta MEN, goda, proteinrika och fulla av nyttigheter.
De går snabbt att laga och kostar inte skjortan. Kan köpas färska (väldigt tacksamt att fota) frysta, konserverade, torkade eller malt till pulver.
De är magra, proteinrika och innehåller bland annat vitamin B12, järn, jod, selen och omega-3.
Vi har bra förutsättningar att odla dem längs våra svenska kuster. Här behövs ingen åkermark, ingen sådd, ingen bevattning och ingen gödning. Musslorna behöver inte ens matas – maten finns redan i havet – och består av övergödningen vi orsakat.
Bra för havet
Musslan filtrerar vatten och fångar upp växtplankton och andra små partiklar som den äter. En vuxen blåmussla kan filtrera omkring tre liter vatten i timmen, och stora musslor kan under goda förhållanden filtrera ännu mer. Ofta sägs det att musslan ”renar havet”, men det ger mer bilden att den är full av skräp vilket inte stämmer. Det är inga dåliga ämnen den plockar upp, bara något vi har för mycket av.
Övergödningen av våra hav beror bland annat på att för mycket kväve och fosfor hamnar i våra vatten. Det göder växtplankton, som musslorna äter. När musslan växer binds därför en del av näringen i musslan – och när vi sedan skördar den tar vi med oss kväve och fosfor upp ur havet. Ett ton skördade musslor kan föra bort ungefär 7–15 kilo kväve och 0,6–1,3 kilo fosfor.
Musslorna lever alltså på något som finns för mycket av i havet.
Och undrar man om metaller, gifter – så är en bra tumregel att ju längre ner i näringskedjan något är desto mindre innehåller de.
Svenska odlingar
Ovanför vattenytan ser en musselodling mest ut som rader av bojar eller stora tunnor. Det är under ytan det händer. Man kan inte se på en mussla vilken som är hane eller hon, men hanarna släpper ut sin mjölke och honorna producerar miljontals små ägg. Äggen befruktas sedan ute i vattnet och utvecklas till frisimmande larver. Efter några veckor är larverna redo att slå sig ner och letar efter något att fästa på.
Här kommer odlingen in. Mussellarverna fäster på odlingsbanden med hjälp av sitt skägg, eller det mer korrekta namnet – byssustrådar – starka proteintrådar som musslan själv tillverkar.
I en vanlig svensk långlineodling ligger långa linor ute i havet, förankrade i botten och upphållna av bojar eller tunnor. En långlina kan vara omkring 200 meter och från den hänger odlingsband ner i vattnet. Mussellarverna hittar själva dit och fäster sig på banden.
Sedan börjar de äta och växa.
Ju större musslorna blir, desto tyngre blir odlingen. Därför behöver man fylla på med fler bojar efter hand. Det går alltså faktiskt att se ovanifrån hur tungt det börjar bli där nere – linor och bojar dras längre ner när banden fylls med musslor.
Efter ungefär 1,5–3 år har musslorna nått skördestorlek. Hur snabbt det går beror bland annat på plats, salthalt, temperatur och hur mycket mat som finns i vattnet.
Under tiden måste man se till sin odling och skydda den. Sjöpungar tränger sig gärna in och tar upp plats, de vill vi också skörda men inte på samma odling. Även fågeln ejdern ställer till det, stora flockar kan äta upp stora delar av en odling.
Vi behöver fler som producerar hållbar mat i Sverige, det håller nämligen att vi inte gör det.
En jätteviktig fråga av många anledningar.
Vi vill äta mer svensk hållbar sjömat, men vi behöver även se till att det odlas och produceras mer. Vi behöver en livskraftig näring med både stora, mellanstora och små producenter. Vi har bra förutsättningar för musselodling, framför allt längs västkusten, men alldeles för få som odlar.
Vi behöver värna om hantverk, tradition, kustnära jobb, om kunskap, livsmedelsberedskap och vår möjlighet att faktiskt välja svensk mat. Och ju närmare maten produceras, desto enklare är det för oss att förstå var den kommer ifrån.
Bilder är från Musselbaren i Ljungskile och Scanfjords odling i fjorden (20 minuter från restaurangen).
Att laga musslor är enklare än man tror
Många upplever att det är svårt att laga musslor, icke.
- Musslor vi köper i handeln kontrolleras kontinuerligt.
- Förvara dem kallt, skölj dem och kontrollera dem innan tillagning.
- Släng trasiga musslor. Är någon öppen kan du knacka på skalet – en levande mussla ska reagera och sluta sig.
- För att laga något gott behövs ungefär en lök och en skvätt vin. Samt en gryta med lock.
- Musslorna ångas/kokas snabbt tills de öppnar sig. Är det många som inte öppnat sig, kör ett tag till. Släng de musslor som förblir stängda efter tillagningen.
- Blir det spad över – släng icke. Där finns massor av smak. Doppa bröd i det, gör en sås eller använd det som grund till soppa, pasta eller fiskgryta.
- Klassiska moules marinières är fantastiskt, men musslor passar till mycket mer. Tomat, chili och vitlök. Kokosmjölk, ingefära och koriander. Pasta, soppa, risotto eller grillade musslor. De fungerar både som enkel vardagsmat och som riktig festmat.
Så alltså
Så vi har alltså ett protein som är gott och har ett väldigt bra näringsinnehåll. Vi har goda förutsättningar att odla det i våra egna vatten.
Vi behöver ingen odlingsbar mark. Vi behöver inte så, vattna eller tillföra gödning. Vi behöver inte ens producera foder.
Tvärtom. Musslorna lever av plankton som redan finns i havet – och växer på så sätt på en del av den näring som vi människor har bidragit till att det finns för mycket av. När vi skördar musslorna följer kväve och fosfor med tillbaka upp på land.
Och sedan kan vi äta dem.
Gott protein från havet, odlat utan foder och åkermark – samtidigt som näring förs bort ur ett övergött hav. Det är ganska svårt att inte gilla musslan.
