Vildsparris

Spanar extra mycket efter VILDSPARRIS nu. Kanske inte så stor risk att jag trillar på den, antagligen ingen alls, men hoppet lever.
Vildsparris är precis som det låter sparris som växer vild. Den är ännu godare än den odlade, sen hur mycket nöjdhet att ha hittat den som ligger i smakhöjningen är oklart. Men den smakar liksom ännu mer sparris.
Den är spädare och härligt vild i utseendet, lite krokig och knasig. Stammen är hårdare och man äter oftast bara övre halvan.

Den på bild här nedan är köpt och inte representativ, på tok för städad. Så den finns alltså även att köpa i välsorterade butiker.

Här har ni en härlig vårpizza som bäst serveras med mycket bubbel. Jamen vildsparris och ramslök kan såklart bytas ut, men majgadd så gott. Byt ut mot andra späda primörer och köp en god ramslöksolja att ringla över. Toppa gärna med att smula över tryffelchips.

Pizza med vildsparris & ramslök

25 g jäst
1 tsk salt
3 dl vatten
3 msk olivolja
1 liter vetemjöl
1 bunt vildsparris
2 dl creme fraiche
1 knippe ramslök
toppa med parmesanost och tryffelchips
salt & peppar

Så här:
Degen:
Smula sönder jästen i en bunke. Häll ner 1 msk olja, lite av vattnet och blanda tills jästen löst sig. Häll i resten av vattnet och blanda sedan ner mjöl och salt tills degen inte längre klibbar.
Strö lite mjöl över, täck den och låt den sedan jäsa i drygt en halvtimme (eller helst över natten i kylen).

Finhacka ramslöken. Blanda hälften av ramslöken med crème fraîche och 1 msk olja.
Dela degen i fyra delar, kavla ut tunt.
Bred på ramslöksröran, riv över lite parmesan, salt och lite peppar. Grädda i 250°C i 10-12 minuter.

Sparris:
Skölj och skär sparrisen, man vill åt knoppen och ungefär halva stjälken. Det beror på hur hård stammen är. Antingen äts den rå, eller så får den åka med en stund i ugnen eller så ”doppas” den i kokande vatten (alltså kanske bara 15-20 sekunder)

Toppa pizzan med sparris, smula över flagad parmesan (skär med osthyvel och smula) och chips.