¡Hola, compadres!
På våra backpackingresor som jag och Patrik har gjort så har så klart maten varit en viktig del. Skumpiga, trånga och svettiga bussar och båtar genom Thailand, Malaysia, Indonesien, Philipinerna, Costa Rica, Brasilien och Mexiko.
Av alla de länder, smaker, färger, dofter, magsjukor och underbara upplevelserna så är det utan tvekan Mexiko som gjort starkast intryck på oss. I alla fall i matväg.
Kanske är det för att vi trodde att vi visste vad den Mexikanska maten skulle ha att erbjuda, trodde att vi hade koll och att våra höga förväntningar sen inte ens var i närheten av originalet. Så jädra bra var det.
Sen har vi vänner som inte alls har samma positiva minnen, och så är det väl alltid med reseupplevelser. Man skall ha lite tur, flyt och även lite koll på vad som bör beställas in på ett ställe.
Det gäller även restaurangbesök i Sverige, allt på menyn är antagligen inte deras paradrätter. Eller fisken som levererades just den dagen kanske inte var så rolig. Så ta hjälp av servisen och låt dem rekommendera er i rätt riktning. Att kunna en gnutta spanska är även det ett bra tips.
Och att jag lägger upp bikinibilder var otippat. Är det ett ålderstecken tro? Bikinibilder med lite för många år på nacken. Semesterkänsla är det i alla fall.
Matminnena har gjort väldigt stort intryck på oss och det är ofta vi drömmande pratar om något vi åt under den där proppmätta månaden. Jag tror att jag grundade med mitt år i Spanien då jag fick smak för det spanska köket. Smaken puttrade på och gick sen bananas när vi kom till Mexiko.
Så skulle jag få dra iväg på en matresa här och nu så är det tveklöst till MEHIKKO! Claro que si! Vad synd att jag inte skulle det idag. Men en vacker dag kommer vi tillbaka. Es la verdad!
Så tills dess så får vi ta hit de mexikanska smakerna till vårt svenska kök. Något som faktiskt går bättre och bättre. En av huvudaktörerna är chilin och det är den vi skall snacka om nu.
Jag har fått en förfrågan från Santa Maria om jag vill testa några av deras chilisorter, skriva lite om chili, ta fram några recept och slutligen får jag även lotta 5 ex av Malin Erikssons bok TACO Mexikan Style.
Malin har den spännande titeln Food concept explorer och är någon form av chiliexpert hos Santa Maria. Hennes bok består av 156 sidor av färgsprakande matglädje från Mexiko. Det märks att Malin har smakat sig igenom landet och att hon verkligen gillar det hon skriver om. Eller också så läser jag in det eftersom jag gillar det hon skriver om:)
När kokböcker handlar om värdslig mat så är det även en konst att kunna översätta så att man enkelt kan laga det hemma i Sverige utan att göra för mycket avkall på känslan. Jag köper nästan aldrig översatta kokböcker för jag tycker att man tappar för mycket av just den känslan.
Om jag jämför den med Jonas Crambys tacobok, (honom jag som bekant gillar himla mycket) så fångar de bägge den matglädjen vi upplevde i Mexiko. Skillnaden kanske är att (och nu kräks jag lite på mig själv här) det skiner igenom att avsändaren är en kvinna till den ena och en man till den andra. Det spelar så klart ingen roll, de är sjukt bra bägge två!
Så med stolthet kan jag säga att Santa Maria sponsrar bloggen idag. Himla roligt tycker jag. Så in med mariachi-musikanterna (de där som spelar lite för högt lite för nära ditt öra än vad man som svensk pallar) så kör vi! (Och lite varning för en överpositiv skribent, hon gillar nämligen chili)
Först vill jag reda ut några saker.
Att chili inte behöver vara förenat med hetta. Jag pallar inte alls för stark mat utan det är smaken man vill åt. Det finns närmare 150 olika chilisorter som sitter inne på olika smaker, egenskaper och framförallt olika styrka.
Styrkan mäts i något som heter en Scovilleskala där man går från 0 upp till 300 000. Paprikan har ungefär 1, och habanero kan toppa med 300 000.
För att göra det enklare så delar man in det i 1-10 där:
1-3 = mild
4-7 = medium
8-10 = hot
Kollar ni i butiken nästa gång så finns det antagligen ganska mycket information och vägledning vad gäller just chili. Sen vill jag också reda ut att sådana där människor som skall stoltsera med hur stark mat de kan äta…fjanterier. Kör vidare på det ni så sitter vi andra här bredvid och känner smaken.
Jag har länge varit en trogen användare av spansk peppar. Den är billig, enkel och ganska förutsägbar i styrka och smak. Spansk peppar, citron och färskost tror jag är det som förekommer allra mest i mina recept. Men mer och mer börjar jag intressera mig för de 149 resterande sorterna. Spansk peppar är dock en bra introduktion för er som känner er nya på ämnet.
Så här ligger det spansk peppar i vårt fönster så kan man ta dem under hela förloppet från färsk till torkad.
Styrkan är ett ämne som heter Capsacin och om ni har smakat på riktig hetta så vet ni att det först dröjer lite, sen smäller det till och bränner på bak i svalget. Har ni fått i er alldeles för starkt så är det bästa att dämpa med mjölkprodukter.
Som ni kanske märkt så har vatten motsatt effekt. Det är för att capsacin är en olja så vatten löser inte upp det utan sprider snarare ut det i hela munnen.
Capsacinet har faktiskt även massa bra egenskaper och används mycket som naturläkemedel. Den är en stark antioxidant, sätter fart på endorfinerna och ökar ämnesomsättningen.
Lite förenklat kan man säga så här:
- Mycket av styrkan sitter i innerväggar och kärnorna. De brukar jag strunta i för smaken sitter mest i själva skalet.
- Ta hellre för lite, och addera mer sedan.
- Är man många kring bordet så tycker jag att det är juste att låta gästen välja hur starkt eller milt man vill ha det. Sätt i sådana fall styrkan i såsen bredvid.
- Tänk på att det smakar hetare när maten är varm.
- Tvätta händerna efteråt. Att pilla sig i ögonen, på barnen eller att gå och kissa som kille. Inte bra.
De sorter som ni skall få smaka på nu i kommande recept är dessa tre; Guajillo, Chipotle Morita och Ancho. Det är alltså torkad chili vilket ger helt andra smaker (och namn) än den färska. Man kan även välja lite mer hur man vill jobba med den och vad man vill få fram, man kan exempelvis rosta, mala eller förvälla den.
Smakerna jag jämför dem med har jag inte hittat på själv, de står till och med på förpackningen. Men till skillnad från smakbeskrivningen av ett vin där man nickande sitter och kämpar för att hitta tonen av någon mogen, bränd mandelmassa eller annat avlägset så doftar de här så tydligt. Underbara dofter och smaker.
Chili Guajillo
Som färsk kallas den Mirasol Chili och som torkad Chili Guajillo. Den har en mild och söt smak av torkade röda bär och grönt te.
Den ser alldeles overklig ut, som tunt, sprött läder. Detta gör att om man skall förvälla den så måste den ligga lite längre i vattnet än andra sorter. Chili Guajillo är efter Chili Ancho den chilifrukt som används mest i det mexikanska köket. Använd den i marinader eller i grytor med fläskkött och kyckling.
Chili chipotle morita
All chili som kallas Chipotle, är från början en färsk jalapeño. Beroende på när och var den har plockats och hur länge den har rökts så delas de upp i Meco, Tipico eller Morita.
Som rökt och torkad påminner färgen om mullbär, vilket är Morita på spanska. Här sitter mycket av hettan i kärnorna. Annars har den en rökig smak med toner av choklad och tobak.
Tycker ni att det låter illa att det luktar tobak? Jag har varken rökt eller snusat men tycker att den luktar så himla gott! God att använda i grytor, salsor, såser och marinader.
Chili Ancho som heter poblano när den är färsk. En av de mest populära chilifrukterna i Mexiko. Den här är nog än så länge min favorit, mycket smak, mycket sötma och ganska lite hetta.
Känn på den här beskrivningen; det tjocka fruktköttet ger en söt och fruktig smak av russin och torkat plommon tillsammans med toner av lakrits och kaffe.
Så att låta anchon koka med kommer bara ge massa god smak och inte mycket styrka. Ni skall få se.Ancho passar bra till; grillat, BBQ, kött, lax, kyckling och söta chokladdesserter.
Vad kul! Ser fram emot recept.
:)