Focaccia med oliver, rosmarin & feta

Det trevliga bjudbrödet som passar på alla buffébord.

Focaccia med oliver, rosmarin & feta

25 g färsk jäst, 1/2 pkt
3 dl ljummet vatten
0,5-1 dl olivolja
2 msk honung
1 msk flingsalt
7 dl vetemjöl special
Olivolja och flingsalt till plåten och utbakning
fetaost
oliver
rosmarin

Så här:

Vispa ut jästen med vatten, olivolja, honung och flingsalt i en bunke.
Tillsätt lite vetemjöl pö om pö. Arbeta samman till en deg och knåda den smidig.
Jäs degen till dubbel storlek under bakduk i 30 minuter.

Häll rosmarin i en mortel, häll i olivolja och flingsalt. Mortla runt.
Sätt ugnen på 220 grader.
Häll ut degen på mjölat bakbord och dela den i 2 delar, knåda den lite och lägg på två oljade plåtar med lite flingsalt i botten.
Platta ut degarna tills de är cirka 1-2 cm tjocka och låt jäsa under bakduk till dubbel storlek, cirka 30 minuter.
Sätt fingrarna i degen så att det formas en massa hål, lägg i oliver och fetabitar. Ringla över rosmarinoljan och strö över flingsalt.
Baka brödet i mitten av ugnen tills det är gyllene, cirka 10 minuter.

Från arkivet, 2017

När vi flyttade så var vi såklart nojjiga för att barnen lämnade kompisar, skola och hela deras lilla värld som de byggt upp. De har saknat alla delar, vissa dagar mycket och andra dagar inget alls.
Något vi dock inte hade räknat med var hur mycket de skulle sakna våra grannar. Att de har bott i ett litet kollektiv hela sitt liv och träffat sina grannar VARJE dag. Sen när man flyttar till en villa i mörka december och barnen känner det som att vi flyttat låångt ut i mörka skogen.

Och det här med tomtgräns och staket? Jättekonstigt.
Varför köper vi inte gräsklippare tillsammans med grannarna. Varför skall alla ha varsin? Så många bra frågor som vi inte har några bra svar på.
Nu har vi jättetrevliga grannar, men barnen vill hälsa på dem jämt. Det första de vill göra när de har kompisar hemma är att gå och presentera dem för grannarna. Så vi har slingrat omkring och försökt hålla nere grannbesöken till en ok nivå.

Så kom guldläget – påskkärring.
Dels guldläge för att folk/vi (mig inkluderat) har saknat påskkärringar och förstår inte varför dagens Halloween-fokade barn inte fattar hur mycket godis man kan få. Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Dels guldläget att ringa på varenda granne i hela området. Win-win.
Så det ritades mängder med Glad Posk-brev och kammades hem bra med godis. Lite nitlotter som russin och äpplen, men det hör till.
Sen viktigast av allt – vi har både vitsippor och blåsippor i vår trädgård. Så himla bra trädgård.