Torp blev hus som blev stuga som blev villa som blev funkis!

För att sammanfatta en ehhh…..lång period, så har vi haft en levande diskussion om vart vi skall bo. Vart skall våra barn växa upp, röja runt som tonåringar och vart vill vi vara. Vi har älskat alla ställen vi har bott på och de har verkligen representerat den perioden i våra liv. Till vintern har vi varit sambos i 17 år och har avverkat en jädra massa ställen. Inte så konstigt, det har ganska många av oss.

Vare sig det har varit första, andra eller tredje hand så har varje ställe dock varit så viktigt, och det har ganska naturligt lett fram till nästa ställe. Jag är sjukt hemmakär och alltid älskat att vara hemma. Har även smittat ner Patrik så han är likadan nu.

När jag var liten så var det värsta jag kunde tänka mig att vi skulle flytta. Det var mardrömmen. Vi flyttade aldrig till min lycka, och mina föräldrar bort kvar och trivs jättebra.

Nu däremot kan jag inte tänka mig att inte få fortsätta att flytta. Det är mekkigt as hell, men jag älskar att flytta. Nu har alla (nästan) våra flyttar varit självvalda och inneburit att vi har flyttat till något bättre tillsammans. Såklart finns det flyttar som inte är på den lyckliga vägen. Men till skillnad mot när jag var liten så älskar jag förändringen. Att ta sitt hem som är så inpräntat vårt hem och vår trygghet och sätta ner det på en ny plats. Underbart! Man rensar ut, får distans, tänker om, uppskattar, bevarar och förändrar.

Vårt boende här i Kålltorp, som är en lägenhet på sex rum (tre på ett plan och tre på ett källarplan) har vi älskat. Vi bor i ett hus tillsammans med tre andra familjer. Tillsammans har vi trädgård, förråd och en liten bostadsrättsförening.

Skogen, sjön och skolan är alldeles runt knuten, men det är även Liseberg, jobb och centrum. Ett helt perfekt boende. Och det här med att bo i flerfamiljshus – så jädra bra!

Det är väldigt mycket huskänsla på vårt boende, fast man behöver bara klippa gräset var fjärde vecka, delar på alla huskostnader och har alltid en granne som finns där om man behöver dem. Visst alla har grannar, men vi nyttjar verkligen varandra. Kanske visserligen för att de är så bra.

Trots allt detta så har vi varit sugna på hus, på landet, på större trädgård och på massa mer saker eftersom vi är bortskämda västerlänningar.

Så vi har letat efter sommarstuga för att kunna få bägge delar, sen tänkt om och letat hus, sen gått tillbaka för att leta stuga, sen hus, sen stuga…

Sen blir man galen på att man inte vet vad man vill, att allt hänger ihop, att åren går och barn blir äldre, att det inte kommer ut några hus, på mäklare, på att ta med barn på visning, på priserna, på att folk renoverar sönder gamla torp och på mäklare några gånger till.

Hur som helst så förlorade vi flera budgivningar på stugor i Skaraborg, och den sista en fin stuga på Kinnekulle. Så arga och trötta på att leta, för det som från början är en trevlig hemmetsyssla med frukost i sängen på lördagsmorgon, blev en stress. Skall vi flytta på oss får vi göra det nu, för barnen skull.

Sent samma kväll vi förlorade den budgivningen, efter att ha gått igenom alla tänkbara torp och stugor så dök det upp, det fina huset som vi tittat på tidigare och avfärdat eftersom det gick in i kategorin – kommer skena iväg i pris. Fast det hade inte gjort det.

Nästa morgon ringde vi mäklaren som sa att affären skall avslutas idag. Så vi tjatade oss till att få komma och titta, gick in i huset och magkänslan jublade. Dels för att vi letat så länge så att magen visste precis vet vad den vill ha, och dels skillnaden att få gå runt själva på en visning.

Så vi kom in som den störiga femte parten när budgivningen puttrat på ett tag och pajade för alla de andra. Fattar verkligen att de hatade oss, det hade jag gjort.

Så nu har vi köpt ett hus (eller typ tre). Ett alldeles ljuvligt, fint funkishus i Lerum som har en alldeles underbar vildvuxen trädgård med bärbuskar, stora, vackra ekar, uteplatser, balkong, en liten skog där det skall byggas trädkoja och klätterställning.

En gammal lekstuga som skall rustas upp, äppelträd, syrener, rododendron och nära till ännu mer skog och sjö. Och hör på det det här – det finns matkällare. Ett eget, svalt rum med fina, små hyllor för syltburkar och inläggningar.

Så glada för det här och så sjukt peppade på allt vi vill göra. För det är inte klokt vad här skall grillas, saftas, syltas och grävas kokgropar.

Fast först försäljning, och allra först, dvs nu är vi på väg till Skara sommarland för att köra slut på barnen med världsmycket energi.