Det har lagats och ätits så mycket god mat den senaste tiden. Sommarmat med mycket grill, nyfångad fisk, färska grönsaker direkt från trädgårdslandet och lååånga middagar. Underbart! Och nu sitter jag här och svär över att jag har varit så dålig på att fota allt.
Det är såklart inte så konstigt, behövlig semester, semesterlunk, vet inte vart man la kameran och har ju precis satt sig så skönt till det uppdukade bordet.
Så inte konstigt alls, men surt för det är så enkla bilder på bra mat. För hur mycket man än stylar upp fina middagsbord så kan man aldrig få till det så bra som the real deal. Det syns såklart även på bilder när det är på riktigt och den värmen går inte att återskapa med snygg rekvisita och blixtrar.
Här från middag hemma hos Theresa och Patrik häromdagen. Det åts bla färskpotatis, laxpaket, mangoldsallad och västerbottenkräm. Alla matrester blev middag även nästa dag fast då i form av lite olika pizzor, bruchetta och plock.
Jag vet att det tjatas om att använda matrester, men det jag kan inte trycka nog på hur bra det är. Som när man träffar sina 3 bästisar på middag, och plötsligt är man 16 personer runt matbordet. Så märkligt! Kolla vad många vi blev.
Nu när det är så härligt att vi blev så många så får det inte bli ett problem med mat och logistik. Så det är bara att klämma ihop ihop sig i ett hus och tänka att det löser sig, vilket det alltid gör.
Och vad jag var på väg mot – matresterna. Tänk med dem direkt så blir matplaneringen enklare. Hur mycket potatis skall vi koka? Ingen aning, men koka för mycket så kan vi använda det till imorgon. Låt allt hänga med till nästa dag så har man alltid nästa måltid halvt på gång när alla plötsligt blir jättehungrig och man skall kicka igång bamba.
Vad mer som är märkligt är att vi faktiskt får sitta kring bordet och äta nu. Att barnen sköter sig själva (typ) och vi mest låtsas ha lite koll på vad de gör. Vart är de? Tror de gick ditåt. Ok.
Här saftförsäljning som resulterade i 6 lyckliga kronor vardera till alla barn. Sen en stor besvikelse att det inte alls räcker till typentiptop (Elsie säger det alltid som ett ord, att hon skall köpa typ glassen Tip Top.)
Sen väldigt mycket tjat kring det. Sen besvikelsen att man tappade bort några kronor eftersom man är tvungen att greja med dem hela tiden. Sen slängdes de till slut i Vänern ute vid Laxhall samtidigt som man önskade sig något superhemligt.
Sen oron att man berättade det superhemliga för sin kompis, och att det då inte går i uppfyllelse. Lugnande föräldrar som sa att så länge det är en kompis så är det lugnt. Och nu väntan på att 4-kronors superhemliga önskan skall kicka in.
