Vi har älskat vårt hus sen dag ett. Även älskat att ha hus med allt vad det innebär. Just nu har dock förälskelsen lite tuffa prövningar. Den kämpar på men det är en sjuhelsikkes uppförsbacke. Vi dränerar, utan att veta ett skit om det så vet man att det är dyrt och tråkigt. Punkt.
Man gräver ett dike runt hela huset. Slipar hela grundfasaden. Tätar med uppdaterat material och lägger rör som leder bort dagvatten. Fyller igen och betalar en dyr räkning. Ca 100 000 och tar 2-3 veckor, men det beror såklart på vad man har för hus, mark och firma.
På måndag går vi in på dräneringsvecka nr. 5, och skall då även börja gräva upp grannens trädgård för att hitta vårt utlopp för dagvattnet. Släng in en trasig grävmaskin, slipdamm inne i hela huset, vargavinter med alltför hårdfrusen mark och grannar som är utomlands och märkligt nog inte mottog nyheterna med glädje.
Så de här veckorna har varit kämpiga. Det suger, det kommer kosta en jävla massa extra pengar och vår trädgård kommer kommer inte repa sig helt. Men sen hittar man balansen på något sätt och får perspektiv. Det är bara pengar, huset står kvar och alla är friska.
Det är faktiskt intressant hur man tacklar motgångar. Det har man ju ändå stora och små ungefär hela tiden. Antingen så tar de hela ens energi, eller så får de bara så mycket som de förtjänar. Får de mer energi än så blir ju bara livet väldigt tråkigt. Och energitjuvar vill man inte ha runtomkring sig. Så nu firar vi fredag i stället!
Högst upp – krabbor som är lite mer prisvärda skaldjur om man säg, precis grävt ner 200 000.
Sen ostron. Tycker ni att det här mest är konstigt att äta, men vill testa så kan ni gratinera dem några minuter ca 220°C. Gärna med lite örtolja eller någon fyllning. Tänk dock på att ta hjälp eller kolla upp hur man öppnar dem så att ni inte skär er. Speciellt dessa nedan som är franska och himla svåröppnade.
Jag känner med er och er dränering! Vi fick i veckan tillträde till vårt radhus (i Lerum!) och ska nu ta itu med kvarglömd fukt efter ett läckande rör för fem år sedan. Fukt, som visade sig ha krupit in under alla golv på nedervåningen, så att en härlig mögelpust steg upp när bli lyfte på trösklar för att kolla läget. Men, som en vän till mig alltid påminner om: this too shall pass. Och vi kommer få nya snygga golv!
Men Ida! Kul att det är Lerum, men usch vad det lät trist! Och det suger verkligen när man är mitt i det och ketchup- effekten sprutar på med både det ena och det andra, men maj gadd så skönt det är när man har tagit sig igenom det. Så kämpa! Och hade ni inte gjort detta så hade det kommit tillbaka på något annat sätt! Och KUL att det är Lerum!