Bosse

Säg hej till Bosse. Han är ny i Johanssons familjen. Eller har bott hos oss i en dryg månad. Min nya favorit i familjen. Favoriseras helt klart före alla andra. Älskar Bosse. Och Bosse älskar mig. Och jag tror att det HÄR kanske är det mest härliga som finns för en människa. Gränslös kärlek och bekräftelse. I alla fall från en göllig sak.

Så här ligger det till. Jag är en hund och häst-tjej, har alltid varit. Alltid vurmat mer för djur än för barn. På riktigt, ingen ide att knussla med det. Inte alltid helt okej dock så man fick alltid låtsas vara lite intresserad av barnen oxå.

När jag var 12 år fick jag efter gediget tjatande en egen hund. Kanske fortfarande är det största som har hänt i mitt liv. Att på 12-årsdagen få en lapp där det stod att vi skulle köpa hund. Det blev en fin Engelsk springer spaniel som fick namnet Mozart. Vi hängde ihop jämt.

Sen Mozart har jag alltid vetat att det skulle bli hund igen, men har väntat in tiden. Och eftersom tiden aldrig kommer utan den får man ju bara ta så NU var det äntligen dags.

• 

• 

• 

• 

• 

Och här kommer vad jag älskar mest med detta.

• Älskar att så mycket i mig återvänder till mitt 15-åriga jag. Kanske att man slutat att försöka vara vuxen och hittat hem. Musik, kläder, vanor….så mycket saker som letar sig åt samma håll.
• Älskar promenaderna. Nu var vi i skogen nästan dagligen innan oxå, men inte tre gånger om dagen. Och lyckan att gå och springa i skogen med en överlycklig hund – den är fin.
• Älskar att Pat egentligen inte var så pepp, men fatta hur viktigt det var för mig. Klart vi ska ha hund!
• Älskar att vi hade massa anledningar till varför det inte passade så bra att skaffa hund men sket i dem. Älskar att vi blivit bättre på att skita i hinder och trösklar. Allt löser sig om man vill.
• Älskar Bosse. Som han har fångat mitt hjärta. Alltid ett litet gölligt huvud som sitter och väntar på mig. Självklart är det även massa krångel, bök och knas. Men det löser sig det ock.

Bosse är ett år gammal. Blandras som ser ut som en liten tollare med golden-päls. Väldigt timid och försiktigt men tar för sig mer och mer. Sover i en korg bredvid vår säng (jo det går faktiskt). Han är adopterad och har inte farit illa tidigare, men lite ovan vid världen. Snabb som vinden och en väldigt bra springpartner.
Vill helst kela och gosa – fast än så länge mest med mig. Lite skeptisk till folk, men nyfiken så det kommer sakta men säkert.

Barnen älskar Bosse! Men var ganska besvikna i början. Här skall det skaffas hund och det kommer hem världens gulligaste gull som knappt vågar hälsa.
Så efter mycket tjat om att han får komma till er, vänta och låt det ta lite tid så lossnade det. Det är inte direkt så barnen föredrar det, avvakta, vänta, låt det ta tid….nja. Men nu har de hittat varandra sakta men säkert.