Borlottibolognese

Jag har hyllat Borlottibönan innan, tycker den är bra. Men är det egentligen någon direkt skillnad på alla di där bönorna?
Ja det beror såklart på hur bönnördig man vill vara, men jo det är skillnad.
Så skulle du klara ett smak/blindtest i ett långkok med Borlotti och Pinto? Absolut inte.

Sen liknar Borlotti, Pinto som i sin tur liknar Kidney. Så de är som ett litet fjortisgäng, ganska olika och koola men oxå en och samma person.

Borlotti och Pinto är små, njurformade och vackert rosabrunt spräckliga, vilket dock försvinner vid kokning. Mycket poppis i Italien och Portugal, men har inte riktigt slagit igenom här.

Liksom många bönor är borlotti matiga och har en något lätt nötig smak. Jag har ännu inte stött på något sätt eller någon rätt där de inte funkar utan jag tycker att de, liksom de flesta bönor funkar bra till mycket. En bra tumregel är att konserverade blir lite mosigare  än om man kokar vilket kan vara bra att tänka på om de skall bli mos eller vara tjusiga i en sallad.

Nog om det.

Här i ett gott storkok Borlottibolognese.

Borlottibolognese

pasta, här var det fullkorn – våra barn märker aldrig skillnad
2 st morot
2 st gul lök
en bit rotselleri
4-5 vitlöksklyftor
4 dl borlotti bönor, kokade
1 kg krossade tomater
3 dl crème fraiche
1-2 dl rötjut
3-4 dl vatten
2 grönsaksbuljongtärning
olja, salt och grovmalen svart peppar (och om man vill en gnutta socker)
1 msk torkad oregano (färsk eller torkad)
mycket finriven parmesan när det är dags att äta

Så här: 

Skala och riv morötter och rotselleri. Skala och hacka lök och vitlök.
Fräs lök, kryddor och bönor i olja.

Tillsätt resten av ingredienserna.  Låt puttra under med lock, gärna länge men finns inte den tiden så minst 15 minuter. Bäst är om de krossade tomaterna har kokat sönder.
Späd med mer vatten för lösare sås. Koka pastan under tiden såsen kokar klart.
Smaka av såsen med salt, peppar och basilika/oregano och servera med pasta och parmesanost.