Från barnkaoset och bloggarkivet, 2016
Sitter med två fnissiga snaggelapor som ligger och skall sova. Vi lyssnar på spotify-listan med vaggvisor, har en sådan där sköldpaddlampa som ger hela rummet en stjärnhimmel. En sådan som sakta byter färger. Älskar den lampan.
Jag har tidigare skrivit mycket om barnens sömn, eller snarare brist på den, och om våra läggningsrutiner. Sen fick jag häromdagen en fråga från Anna hur läget är på den fronten just nu och hur det var att inte amma.
❥ Här mer om Amning vs ersättning.
Att natta barn har varit en procedur som verkligen har varierat i tid, tillvägagångssätt och mysighetsfaktor. Just nu är den faktiskt väldigt bra och mysig. Det har den verkligen inte varit hela tiden. I perioder en pina. Kanske allra mest för att man ju så gärna ville att det skulle vara den där fina stunden. Då vi pratar om dagen, livet, ligger nära och känner extra mycket hur fint det är att vi har varandra. Så blev det istället bråk, evighetsläggning och både barn och päron med noll tålamod.
Sen när de till slut äntligen somnade så bara vällde det dåliga samvetet över en. Så man klev alltid ut ut rummet med känslan av att vara den sämsta föräldern. Så trött och sliten för att mötas av kaoset man lämnat innan läggningen. Åh vad jag tyckte den perioden var jobbig.
Elsie och Bibbi delar fortfarande rum, det tjatas om ett eget men de är ganska fine med hälta/hälta rummet. Mest är det själva grejen med ett eget rum som lockar. De har liksom var sin sida i rummet och respekterar varandras sidor ganska bra.
De skulle absolut inte sova själva i ett rum, knappt leka själva heller eftersom de leker tillsammans typ jämt. Men NI får ju sova tillsammans då får VI det med. Dock skulle de behöva få vara förbannade i fred Sen skulle vi nog behöva separera på dem lite mer samt att de skulle behöva ett eget rum att få vara arg i då och då. De kan inte bägge två storma iväg åt något håll och smälla i sin dörr. Det saknas faktiskt för det stormas och smälls mycket. Mest för att de absolut inte får smälla i dörrarna eftersom det oftast kommer en syster i hasorna som blir klämd. Så egna rum blir ett krafttag en vacker dag när det finns ork till det.
Vår nattning just nu är att vi läser saga, sen får de somna i sina egna sängar med musik och stjärnhimmel. Oftast med någon av oss som sitter med i rummet eller ibland grejandes strax utanför. Som nu får jag dricka kaffe och knappra på datorn vid Elsies lilla skrivbord. Knapprandet tycker de faktiskt är mysigt. Inte så konstigt kanske – det är ju så vi låter. Man ville ju höra sina föräldrar när man skulle somna. Ville veta att de fanns där.
Sen kommer de oftast till oss på natten och ibland sover de hela natten i sin säng. Bibbi sover fortfarande med blöja, något vi har försökt vänja av med flera gånger men just nu faktiskt struntar i. Tar vi bort den kissar hon på sig även om vi nattkissar henne och håller igen på dryck på kvällen. Och det dumma är att hon inte vaknar. Så hon sover nerkissad hela natten, så då får det lika gärna vänta ett tag till.
Och nu snarkar de ikapp.
Åh, den där lampan lät fin! Kan du inte ge mig en länk eller bild så jag kan kolla upp den?
Hälsningar från ytterligare ett hem där nattning och sömn är så oerhört mkt bättre än vad det varit tidigare….
Den finns nog på många ställen men exempelvis här.
http://www.bluebox.se/Nattlampa-Stjarnhimmel-Skoldpadda
Tack! Så gullig ☺️?
Eller hur:)
Å vad fint att få läsa sånt här. Att det finns tankar och idéer om hur det skulle kunna vara men löses nu bäst si eller så. Sedan det där ni och vi, syskon vs föräldrar ibland, det är rätt gött och sammansvetsande.
Fint!