God morgon!
Jag sitter på tåget till Stocholm och leker vuxen. Känslan jag har när jag åker förstaklass. Så jädra skönt sätt att färdas på, speciellt när man hittat en resa där förstaklass biljetten var billigare än andra. Konstiga SJ och erat märkliga bokningssystem. Så nu sitter jag här och njuter, även om jag väntar på att konduktören skall be mig flytta bak i bussen till de andra ungdomarna.
Hur som helst skall jag till Norstedts på möte gällande vår sköna bok Från skott till stek. Så det känns visserligen himla vuxet, och skitkul.
Så här ligger det till. Allt material är inskickat, fantastiska bilder från Charlie, bra och roliga texter från Fredrik och tja, recept och text från en mycket självkritisk undertecknad. Maten är skitbra och texterna kommer blir det med, bara det här med att lämna ifrån sig något man tänkt på väldigt länge. Som att man får prestationsångest när man skall göra något riktigt genomarbetat nuförtiden. Det känns som att det mesta jag jobbar med nu är inom kategorin att – jomen det får duga, nu kan vi inte lägga mer tid på det här.
I de flesta jobb man har haft så har väl ändå tid varit en lyxvara, och sen barn blev det en überlyxvara. Så det var bara att vänja sig vid att inte kunna lägga så mycket tid på saker.
Jobba effektivt och lära sig att saker inte måste vara perfekt är bra, men kan vara svårt. Däremot när jag nu hade (i alla fall lite) mer tid och skulle göra något ordentligt. Då höjde jag ribban så jädra högt och blev aldrig nöjd. Känner ni igen er?
Förra boken vi gjorde korrläste vi själva tills vi blev galna. Nu tillsammans Norstedts så sköter de en stor del av korr och smarta tankar. Så det skall bli himla spännande att höra vad de säger.
Hej Stockholm. Tjusig som alltid.