Iberico secreto & manchego pollenta med sobrasada de porc negre
Här kommer huvudrätten från vår knytismiddag vi hade för ett tag sedan. Den som hade Asiatisk råbiff, GT, och Cherrypolitan. En fantastiskt fin rätt från Martin & Lisa.
Den kryddades extra av att vår nyinstallerade diskho började läcka, och att barnen sedan kom springandes och skrek att det läcker vatten i källaren. Det charmiga gamla huset.
Löste sig dock fint med hinkar och handdukar. Och sen några dagar senare löste det sig även på riktigt.
Men maten i alla fall. Här var det typ Manchego pollenta med sobrasada de porc negre. Alltså en pollentakaka smaksatt med osten Manchego och sedan toppad med Sobrasada. Det här är viktigt så vi får reda ut detta.
Polenta – inga konstigheter, men vi är inte så bra på att använda det i Sverige (Vill ni ha massa roliga recept så googla på engelska, där hittar ni massor.) Jag tänker att vi bara inte har fått till rätta knycket riktigt. För det är verkligen en bra rätt och ett bra tillbehör. Framförallt i kategorin gröna rätter som går hem hos barn – där finns det mycket att hämta hos polentan.
Och om det är någon som inte alls är bekant med Polenta – så är det italienska för majs och används för gröt, pudding och bröd. Tacksam att smaksätta, skära i bitar och steka.
Manchego – vanligast kanske är att man öser ner parmesan i Pollentan – här var det istället den ack så goda spanska Manchego (åk till La Mancha i Spanien och ät tills du storknar).
Sobrasada – det är en rå bredbar korv på fläskkött. Fet och otroligt smakrik. Har ni varit på Mallis och semestrat så har ni säkerligen ätit den. Vi lagade bakispizza på den ett år på vårt matkollo, en pizza som jag fortfarande fantiserar om. Denna med märkningen de porc negre, alltså från den svarta grisen (typ kusin med Ibericogrisen)
Padrones – den ryska chilirouletten. Så goda, smakrika, dekorativa och sa BAM kommer det en het jävel och smockar till en.
Ugnsbakade solovitlökar
- 2 små solovitlökar/ person
- en klick smör eller olivolja
- flingsalt
Så här:
- Ställ lökarna i en liten ugnsfast form.
- Klicka lite smör eller olja på varje lök och ställ in i ugnen i 200 graders värme.
- Efter 15-20 minuter är löken genommjuk. (Känn med en sticka – tiden varierar beroende på storlek.)
- Strö över flingsalt och servera.
Sen en väldigt bra Mojo rojo – mer Mojo rojo på här.
Och själva huvudpersonen som var Iberico grisen, ni vet den spanska, svarta tjusiga grisen. Den finaste av dem föds upp helt frigående och äter sig mätt på ekollon (Bellota). Oftast pratar man om Jamon iberico eller Pata negra som är skinkan. Sen pratar man om Pluma, och här var det den hemliga delen SECRETO.
Que?
Secreto Iberico, alltså ”Grisens hemlighet”, är en centimetertjock muskel som sitter gömd på sidan av den kraftiga halsen, vid skuldran mot frambenet. Den är bra marmorerad, bra med fett vilket gör den otroligt saftig och mör. Den är även såpass hemlig så att jag missade att fota den.
Fjantigt matnörderi? Ja, eller otroligt kräset valt kött som man vet är bra för att det har levt bra. Ställer man väldigt höga krav på råvaror, är villig att betala lite extra och inte äter det så ofta – den ekvationen går liksom ihop.
Till detta bjussade Lisa på trippel i vinprovning: en fransos, en eklagrad spanjor och en italienare.
Tack Martin & Lisa!
