En av sakerna som våra barn har anammat i sommar och som gör mig glad är att de kan ha tråkigt. I alla fall vara sysslolösa utan stimulans i ett litet tag. Ett litet, litet tag.
Visst de är ganska små ännu och kommer säkert bli bra slashasar i tonåren. Och det är fantastiskt att de är så nyfikna på allt, men de stressar på i detta överflöd av intryck, appar och program. Oftast är det saker som de aldrig har ro att se färdigt så det känns som att de missar allt.
Ni vet när de har dragit fram alla sina leksaker så har leken hunnit blivit tråkig redan innan den ens har börjat. Så sitter man där själv med sina playmogubbar och undrar om vi inte skulle leka det här nu?
Vi har verkligen försökt att få dem att dra ner på tempot. Få in lite mer lugn i de där små kropparna. Begränsa antalet saker, prylar, TV, Ipad och allt annat intryck men det har varit ganska lönlöst. De har myror i benen ungefär jämt.
Den här sommaren har de hittat ett lugn och en lunk som är fint att se. Inte hela tiden, men då och då. De har även himla kul ihop de små kottarna. Bråkar och slåss för fullt, men leker, fnissar och kramas en massa också. Sover bra gör de ock. Med andra ord bättre på ungefär alla punkter.
Och vad har vi gjort för att komma fram till hit? Ungefär precis samma saker som innan. Så som alltid finns det ingen riktig logik utan det bara är.
Till alla där hemma som kanske har känt igen sig i vår kaostillvaro, kämpa på! Kämpa på med tålamod, att välja sina fighter, sätta tydliga gränser och bara försöka lyssna på dem. Vi kommer så klart komma tillbaka till kaoset, men det har varit guld värt att ta lov från det ett tag.