Den här tjejen är för tillfället ett praktexempel på tre-års-trots. Jag gillar förvisso inte dessa paketeringar som finns ihop med vissa åldrar eftersom det såklart är helt olika upp till alla individer när man vill ha sin depression, trots, kris eller vad det kan tänkas vara. Men hon är tre och det är trots.
Här hemma just nu har vi en minitonåring som ba, typ kollar på Ben 10 så klart mossan va trodde du elle?? Sen har vi fröken Trots som är helt orubblig. Inget passerar smidigt. Vi slår knut på oss själva för att lägga fram saker på ett sätt som kan passera utan att hon kommer på att hon skall vägra. Om man snirklar in saker med massa annat roligt som distraherar så kanske man kan passera den där väggen. Oftast genomskådas det.
Hade jag inte själv upplevt sådan här järnvilja som kan finnas hos barn så hade jag nog fnyst och tyckt att – Men va fan, klart ungarna bestämmer allt om ni låter dem bestämma.
Men det här är liksom inga fighter man tar, men försöker gå runt dem eller vänta ut dem. Man tvättar den där förbannade favoritklänningen med hjärtan på varje kväll eller försöker få på cykelhjälmen ovanpå cowboyhatten.
Bibbi har även en tillfällig besatthet av sugrör. Hon kan absolut inte dricka utan sugrör. Hon kan hur törstig som helst vägra att röra drycken framför sig, sitta där i timmar och stirra tills det kommer ett sugrör i glaset. Här nedan kämpade hon på bra i kväll med sitt sugrör i sin fruktyoghurt med havrefras.
Sen fick jag nyligen en fråga från Mathilda som undrade hur det var med vår nattsömn och läggning nuförtiden? Tackar som frågar, det är mycket bättre. Vi har kapitulerat (tja även här) vad gäller sängplatser och låter dem sova i vår säng plus i vårt gästrum. Så vi sover oftast med varsin onge i olika rum. Kanske inte det mest romantiska, men det är ändå ganska mysigt att sova med ett snusande barn när det finns gott om plats (förutsatt att de sover).
Läggningarna går mycket bättre, även om vi fortfarande måste ligga hos dem tills de somnar. Men det som förr oftast pågick i 2-3 timmar kanske nu tar 30 minuter. Vi har senarelagt det lite, Bibbi sover inget på dagen längre men mest kändes det som en fas de kommit ur.
Vi har fortfarande att de vaknar då och då på nätterna och vill ha något. Bibbi vill ha varm mjölk, men även gärna Makaroner. Något vi tack och lov har kunnat snirkla oss runt. Men snart står vi väl där 02.30 och mixar de kokta makaronerna så att fröken kan dricka dem med sugrör.
Vi har som jag skrivit en del om förr haft en jädra massa humör och bråk hemma. Och visst har vi en stor del av det fortfarande, men inte alls på samma vis. Nu är det en del av många andra roliga och galna inslag, medan det under en period kändes som det enda vi gjorde.
Visst att nattsömnen som nu är bättre för alla påverkar hur vi mår under dagen, men även här kände det mycket som en fas vi skulle igenom. Så alla ni som är mitt i en kämpig period, kom ihåg att det är tillfälligt och att det inte dröjer så länge innan ni kan titta tillbaka på den och inte fatta hur ni orkade.
Hej!
Åh vad jag behövde läsa det här just nu. Tack! Dricker min 7:e kopp kaffe och hoppas orka hela dagen för att sen inte få sova i natt heller. Jag är så avundsjuk på föräldrar som får sova så jag blir förbannad.
Tack för en ärlig, hjärtlig och fin blogg.
Tycker även jag att det är skönt när det kommer ärliga tankar om att småbarnsåren kan vara jävligt jobbiga.
Tack för det!
Hej Kristin!
Jag heter Lena och har läst din blogg sen starten. Har aldrig kommenterat innan och känner att det är orättvist av mig.
Här lägger du ner tid och ork på att inspirera oss, du delar med dig av ditt liv och dina kloka tankar och så kan jag inte bemöda mig att skriva ett tack ens. Så TACK för att du har förgyllt mitt liv varje dag i 3 (?) år!
Lena
Vet du vad! Jag älskar att du skriver så ärligt om hur det faktiskt är att ha småbarn. Så många skriver bara hur rosenskimrande allt är men jag känner så igen mig i dina beskrivningar och sitter här och småskrattar för mig själv:) vi har själva en 3,5 åring som har en vilja av stål minst sagt och som testar mitt tålamod flera gånger per dag. Till det har jag också en 10 månaders som är superglad mest hela tiden men som tyvärr inte sover särskilt bra på nätterna. Men jag tar till mig det du skriver att någon gång skall det väl bli lättare och vi kommer se tillbaka på det som var jobbigt med ro.. Kram!
Så skönt o befriande att du skriver precis som det är! Hos oss, där kidsen är 4 o 6 år, är bråk o hett humör vardag…o det är nog jag som är den som gapar mest o högst tyvärr!
Även om man vet att man inte är ensam om bekymmren, så blev jag så glad för det här inlägget. Vår 2,5 åring krisar för det mesta. Och självklart om alla vardagsbestyr som tex påklädning och tandborsten. Men det jobbigaste får jag säga är att hantera sina egna känslor och beteenden. ”Jag skulle ju inte bli den som snäser och är otrevlig mot mina barn” ”Jag skulle inte låta Ipaden och tv vara barnvakt”. ”Här står jag och blir slagen av mitt barn”. Vad hände? Det kallas ork tror jag….. Den tar liksom slut…. Ibland tror jag trotsbeteendet är extra jobbigt för man vet hur underbart goa och roliga de kan vara där emellan.
Men maratonnattningarna och nattsömnen är betydligt bättre även här, kan tilläggas. Kanske hänger ihop? :-)
Du anar inte hur lägligt detta inlägg kommer!!! Har en dotter som snart är tre och som just nu är inne i sin hittills mest krävande fas. Även om man vet att man inte är ensam så kan det kännas som att ens eget barn ibland är onormalt trotsigt… Tack, tack för att du delar med dig!
Skönt att höra att man inte är ensam i nattningarna och trotsarns värld. Det går ju framåt om än långsamt.
Åh vad jag känner igen mig! Vi har en mycket bestämd liten 2-åring här hemma som prövar vårt tålamod rätt rejält. Men det är så tydligt en fas och kommer ju att gå över. Däremot har jag helt tappat hoppet om nattningarna av vår femåring. Under fem är har vi testat allt (well, förutom droger) för att få honom att somna utan oss och tidigare än 22 i alla fall – helt utan resultat. Men men, en vacker dag försvinner väl även det problemet.
Kloka ord, Kristin! (Och tröstande för en som just nu befinner sig i en ”inte sovit en natt på veckor och håller på att bli galen”-period med 6 månaders baby…).
Precis så har jag det också med min 6 månaders, så skönt att höra att vi är fler…och tack för pepp att det (om än kanske tillfälligt) går över och en fin blogg!